10726772_10152660513656311_2112399070_n

Tankar kring tredje avsnittet

Det här avsnittet var intressant att se! Det var väldigt mycket dramatik under inspelningen och jag tror att dessa var de två roligaste dagarna att spela in!

Programmet finns att se på SVT Play. Läs inte mer innan ni sett programmet.

Nu hade vi kommit in i det här med kameror överallt och synkar mellan varje moment. Dock är det fortfarande svårt att tänka på att inte stå med ryggen mot kameran i tävlingarnas hetta. Man ska stå vid sidan om varandra så att tittarna ser vad vi arbetar med, men samtidigt ska vi inte tänka på att det finns kameror runt oss!

Jag tycker att jag får väldigt mycket TV tid. Jag vet inte om det är inbillning från min sida (att jag lägger märke till varje gång jag förekommer) eller om de faktiskt har med fler synkar från mig. Jag hör ofta min röst kommentera vad vi gör!

*** Spoiler alert ***

Nya lag igen! Spännande!
Denna gång med uttalade lagkaptener! Det var nog egentligen inget vi la någon större vikt vid. Men jag hade sett fram emot att samarbeta med Magnus, även om jag i programmet tydligen säger ”Magnus är lite jobbig. Men jag har inte arbetat med honom, så det kanske är helt fel?Men intrycket jag har fått när vi har suttit tillsammans och pratat är att det kan vara lite jobbigt att samarbeta med Magnus”. Anledningen till att jag sa så tror jag var för att han varje morgon i bilen på väg till inspelningsplatsen lyssnade på väldigt hög musik. Jag ville hellre ha det lugnt och vila inför dagens övningar. Annars så är han en väldigt positiv kille som lockar fram det bästa från alla deltagare!
I slutet av programmet säger jag också ”Jag tycker att Magnus har varit en fantastisk lagledare. Jag har helt ändrat uppfattning om honom. Han fungerar bra tillsammans med mig. Jag hade fel innan.”.

Dock kvarstår min åsikt om att han lyssnar på för hög musik på morgonen och han litar för mycket på turnummer :)

När vi fick uppgiften om att bygga trébuchen satt inte ”det smaklösa målet” på väggen än. Så vårt skratt vid 4:20 känns inklippt från senare när vi fick veta att vi skulle skjuta på Micke.
Anledningen till att inte målet var uppsatt där och då var, tror jag, att vi inte skulle få chansen att börja tänka på höjden och räkna ut kastparabeln. Produktionen var väldigt försiktig med att låta oss komma i närheten av bergväggen efter att vi byggt klart och innan vi fick nästa uppgift (det vill säga när vi gjorde synkarna).

Jag och Magnus sorterade upp vilka delar vi hade medan Linnea började sortera skruv. Vi hade gängstång i flera längder. Tyvärr hade flera fått grader när de sågats och då kunde vi inte få på någon mutter. Linnea sorterade snabbt bort alla med snegäng/grader!

Vi var helt inställda på en rak hjulbas, men vi hittade aldrig delarna för det. Det andra laget insåg snabbt att botten skulle vara ett X. Linnea tror jag försökte få oss att inse att de två balkarna med hjul skulle sitta diagonalt, men vi förstod tyvärr inte vad hon menade i stressen.

Istället väntade vi med hjulen till senare och började bygga en annan plattform som vi såg att passade ihop. När vi hade färre delar kvar såg vi hur hjulbasen skulle sitta och monterade ihop den! Sen kunde vi snabbt lyfta på den andra plattformen på hjulbasen.

Det var jätteroligt att bygga! Hoppa omkring i extas och banka i bultar! Det är roligt och avslappnande!

Jag skar mig tidigt i tävlingen på en av gängstängernas grader. Det blev ett rejält jack i lillfingret och det rann blod längsmed min arm ned till armbågen. Det droppade blod på nästan alla träbalkar. Micke kom fram och frågade om jag behövde plåster, men jag tackade för omtanken och sa att jag har en trébuchet att bygga!

Delarna var inte symmetriskt borrade på höger och vänster sida (inte heller fram och bak sida), vilket vi upptäckte efter alldeles för lång tid! Detta fick till följd att vi blev tvungna att montera ned båda sidorna och byta plats på dem. När vi insåg det kände jag att vi kommer förlora denna tävling, men det var bara att bita i det sura äpplet och skruva loss alla bultar som höll upp sidorna.
I efterhand fick jag reda på att även det andra laget hade gjort samma misstag och spegelvänt sidorna. Hade de haft tur och vänt dem rätt så hade de säkert vunnit över oss!

Tävlingsreglerna var att den som snabbast har byggt ihop allting utom själva slungarmen hade vunnit! Detta för att det inte skulle vara avgörande om man hade styrkan att få upp sista slungarmen som vägde väldigt mycket (80kg?). Det som tävlingen bestod i var att snabbt inse hur alla delar skulle sitta ihop och montera balkarna, inte vem som var starkast.
När vi håller på att montera översta balken så har vi redan brutit tävlingen och vi vet att vi är segrare. Vi fick förresten hjälp med att montera slungarmen av tre snickare som produktionen skickade in medan de filmade på det andra laget. Tävlingsledningen tyckte att det såg för farligt ut när vi höll på att klättra och trycka i armen i sina hål ovanför våra huvuden.
När jag tycker att snickarna har säkrat upp tillräckligt skriker jag på dem ”Bort med snickarna”. Jag var helt full av adrenalin och ville inte ha nån himla hjälp av snickare!

2014-08-17 09.54.42

När vi skulle börja skjuta så hade det blivit eftermiddag och solen var på väg ned. Så det blev en kamp mot klockan för att inte förlora bra filmljus. Originalplanen var att vi skulle få skriva på de stora tavlorna som vi har använt tidigare i programmet (för att bland annat skriva upp ord i första avsnittet). Men dessa hann inte komma på plats och vi fick de små skrivtavlorna. Det var lite trångt så vi improviserade genom att skriva på sanden (och på baksidan av skrivplattan).

För varje skott fick vi bara fem minuters beräkningstid, vilket gjorde det väldigt svårt att hinna göra nått vettigt. Det är ganska enkel matematik, men det är svårt att ta ut bra numeriska värden snabbt. Vi hade inte tid att taylor-utveckla sinus eller liknande. Linnea är ruskigt bra på huvudräkning så hon fick räkna ut numeriska värden medan jag satte upp mekaniska samband.

Vi hann inte räkna klart innan vårt fördelsskott, så vi sköt bara iväg det med nån vinkel som verkade bra. Då hade vi lite att utgå ifrån, medan vi fortsatte att räkna.

När jag försöker förklara vår miss med arcsin(8) så gör jag en ny miss och säger arcsin(pi/2) istället, vilket är lika odefinierat som det första… Pinsamt!
Men som nån kommenterade på twitter, arcsin(pi/2)/arcsin(8) är faktiskt definierat om man utökar de trigonometriska funktionerna till det komplexa talplanet! Så vi säger att jag gjorde det!

Trébuchen var väldigt osäker. En hemmabyggd trébuchet har sina brister och friktion och sneda vinklar påverkar resultatet. Även om vi satte den till att släppa kulan på 10 grader så behöver den inte alls göra det. Många många skott är bortklippta från TV där bollen flög rakt upp eller till och med bakåt en gång. Det syns ett svagt märke på marken vid 15:42 där bollen slog i marken vid ett misslyckat skott, men det är ganska bra övertäckt av sand.

Ett skott åkte rakt bakåt in i TV teamet och slog av hörselkåporna av en ljudtekniker. Hade han stått 1dm åt sidan hade han nog fått väldigt ont i näsbenet…

Efter orangea lagets första skott lossnade repet som var fäst i övre änden av kastarmen. Då fanns det inget rep att dra ned för att ladda om trébuchen. Solen sjönk hela tiden ned bakom berget och produktionen försökte komma på ett sätt att ladda om den utan att behöva skotta ur 400kg sand från säcken. Det är väldigt högt upp till övre änden av slungarmen.

De kör fram en liten lastbil med hårt skal och ställer en trappstege ovanpå. Upp på den klättrar en snickare och kastar en lasso runt balken. Andra änden av snöret kastas ned till personer på marken som börjar dra i det. Det gäller att dra vinkelrät mot slungarmen för att inte snöret ska glida av eller glida ned och ge mindre hävarm. Det var tungt och svårt med tillslut kan vi få tag om hävarmen och dra ned nedåt med armarna. Vi var kanske 8 personer som gemensamt höll den nedåt samtidigt som några säkrade fast den i trébuchens botten.

En annan kille som stod uppe på lastbilens tak gick ut utanför kanten, så som vissa personer gör i tecknad film. Lastbryggan var nedhissad och den var lika vit som taket så han såg inte kanten. Han föll och gjorde en framåtkullerbytta och landade säkert. Det såg jättefarligt ut, men han hade utövat parkour så han var van att falla sa han.

Sen körde lastbilen iväg utan att tänka på att de hade en stege på taket. Vi tänkte att han bara skulle flytta lastbilen lite framåt, men den svängde runt och av flyger en stor trappstege och faller ned i marken.

Precis innan det orangea laget ska skjuta iväg sitt skott skriker studiomannen bryt! De har insett att de aldrig satte fast ett nytt snöre vid toppen av hävarmen, så skulle de skjuta iväg kulan skulle samma problem uppstå igen. Snabbt springer nån snickare fram och knyter fast ett nytt rep.

Erika skadade sig när de höll på att ställa in den inför sitt andra skott (om jag minns rätt), det var i vilket fall som helst före vi sköt vårt sista.

Hennes olycka var hemsk! Det hade redan varit mycket dramatik under dagen och nu var vi stressade eftersom solen var på väg ned och vi ville inte avbryta tävlingen i förtid.
Jag minns att jag reagerade på att ingen från produktionen sprang fram och hjälpte henne. De bröt tävlingen, men sen fortsatte de att filma. Vi deltagare fick ta hand om Erika tillsammans med ambulanstjejen.
Vi gick med Erika till ambulansen som hela tiden fanns på inspelningsplatsen och hon fick sitt knä och fotleder lindade, samt smärtstillande medicin. Samtidigt filmade de in i ambulansen, men då hade de fått klartecken från Erika att filma (i och för sig kanske svårt för henne att ta ett genomtänkt beslut i sitt chocktillstånd, men jag tror de har kollat med henne innan de sänder det!).

Hur som helst så kom hon ut från ambulansen och återkom till tävlingen när de sköt iväg sitt andra skott. På TV verkar det som att hon åkte iväg med ambulansen direkt. Men ambulansen måste alltid vara kvar på inspelningsplatsen (om det inte är något livshotande). Så efter tävlingen fick Erika åka till akuten med en personbil. Inte lika glamoröst som det verkade i TV. Turligt nog var ingenting brutet!
På akuten vågade Erika inte säga att hon blivit överkörd av en trébuchet på ett halv ton, utan sa att hon blev överkörd av en vagn. Det är nog inte så ofta som någon kommer till akuten överkörd av ett medeltida vapen, det är nog också första gången någon blir det på svensk TV.

Vi trodde från början att vi skulle få 5 skott vardera. Men på grund av Erikas olycka och att kampen mot solljuset så beslöt tävlingsledningen sig för att begränsa oss till 3 skott (de andra laget fick således bara två skott). Båda fick sitt sista skott efter att Erika gjorde illa sig. Det är väldigt förvirrande att se detta på TV för de har klippt i materialet en hel del för att få det att framstå mer dramatiskt.
Man kan se på Erika att när vi skjuter vårt sista (tredje skottet i TV) så står hon med filtar om sig för att hålla värmen. Tittar man väldigt noga så står hon med tyngden på bara ett ben också, eftersom det andra är skadat. Sen när de flyttar på den så har Erika inga filtar utan står i linne.
Innan de skjuter sitt skott ser man också att trébuchen är laddad, men sen när de puttar fram den är den oladdad.

Erika försvann iväg med personbil på kvällen och alla i produktionen och även deltagarna var uppskärrade efter dagens alla händelser. Så vi bestämde att vi skiter i synkarna och åkte tillbaka till hotellet för att vila istället.

2014-08-17 10.48.22

Vi var inte så glada över att ha vunnit med tanke på allt som hänt under dagen. Men det var skönt att ta min första hela vinst, tidigare har jag bara vunnit separata deltävlingar.


Andra tävlingen gick ut på att uppskatta tider. I första delen handlade det om radiobilar. Vi trodde att det skulle bli en till omgång med svårare moment (som att vi fick memorera bokstäver två gånger, med stegrande svårighet, i första avsnittet). Därför valde vi Linnea som aldrig hade kört tidigare. Magnus hade bra tidsuppfattning så han fick bli den som räknar. Vi tränade honom att hålla en bra räkning med hjälp av tidtagarur samtidigt som Linnea tränade på att köra.
Sen bestämde vi en hastighet som Linnea skulle hålla runt banan.
Vi markerade vissa punkter på banan där vi skulle passera på vissa utsatta tider för att veta att vi kommer i mål vid korrekt tid.

Vi bestämde också ett kodord ”Falukuriren” som stod för FK=Fart-Kontroll, som Magnus skulle ropa om vi låg före utsatt tid. Det innebar att Linnea skulle göra en kontrollerad krasch och jag skulle putta upp henne utan att stressa. Tyvärr fick vi aldrig använda vårt kodord för vi låg konstant efter utsatt tid.

Det kändes som ett TV spel, jag hoppade omkring bland däcken och flyttade på bilen. Studs, studs, studs! Även detta blev en fysisk gren för mig, jag ville inte förlora för mycket tid i krockarna!

Vi var inte tillåtna att stanna precis framför mållinjen i den här deltävlingen, inte heller med segwayen eller gräsklipparen. Fordonet måste hela tiden hålla sig i rörelse!

Vi räknade ut motorcykelns tid med hjälp av två accelerationer, en upp till 100km/h och en efter 100km/h fram till mål. Fick det till 7 sekunder.

Sen bad vi Magnus hålla en konstant tid på 50 meter, om varje 50 meter tar 15 så tar hela sträckan 120 sekunder. Sedan la vi till en sekund för att få 121 sekunder (eller 2min:1sek) som båda innehåller 21 i sig.
Vi hade nog mycket tur i denna tävling, för 4 tiondelars precision tror jag inte att vi hade i våra approximationer!

I andra tävlingen visste vi bara maxhastigheten på bilen, och ingen acceleration. Jag minns inte om vi visste något mer eller inte, men det kändes inte så omöjligt som det gör nu i efterhand. Det känns som om vi hade någon mer information…
När jag ser vår räknetavla ser jag att vi har skrivit 0-100 på 3.8 sekunder, men det kan ha varit Magnus som visste den siffran. Hur som helst fick vi ut accelerationen från det och körde på samma acceleration ända in i mål!

För att vi inte skulle kunna starta samtidigt som det andra laget (och därmed få samma felmarginal, och vinna totaltävlingen) fick vi lämna in våra tider och Micke vinkade iväg oss.

Magnus påstod att gräsklipparen ökade i hastighet av någon outgrundlig anledning strax efter halva sträckan. Jag vet inte om det var det som var anledningen till att vi gick in i mål för snabbt eller om det var vi som uppskattade accelerationen fel. Egentligen borde vi ha kommit i mål lite efter bilen om vi uppskattade dess tid för kort (pga för hög acceleration genom hela sträckan). Men det är nog mer fel i våra avrundningar.

Under tävlingen hade Erika jätteont i foten och gick på smärtstillande piller. En gång under dagen blev det något missförstånd mellan några i produktionen och de trodde att Erika hade brutit från tävlingen. De började planera om programmet, och det blev jättemycket rörelse, ingen dubbelkollade med Erika. När Erika fick reda på att hon var struken ur tävlingen blev hon naturligtvis jätteledsen. Men hon fick komma tillbaka till tävlingen och alla var glada att ha henne med oss! Hon är riktigt smart!
Det är stort av henne och Marie att själva ställa upp i duellen.

Duellen var spännande! Tyvärr var akustiken i hangaren inte speciellt bra. Vi hade väldigt svårt att höra deras påståenden när vi satt på läktaren. Även duellanterna hade svårt att höra varandra.

Det var tråkigt att förlora Marie. Vi hann bli bra vänner under programmet och hon är en bra människa! Det är alltid tråkigt med duellen där man vet att en av våra vänner måste lämna programmet.

Jag, Gustav, Erika, Magnus och Linnea är i FINAL! Vi nynnade på ”Jag kommer inte hem ikväll” hela vägen tillbaka till hotellet!

En reaktion på ”Tankar kring tredje avsnittet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *