10711570_10152626638316311_1469187351_n

Tankar om första avsnittet av Genikampen

Äntligen har första avsnittet sänts i TV och jag kan prata fritt om vad som egentligen hände där på flygfältet utanför Nyköping. Åtminstone vad jag var med om första dagarna!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är jättebra att SVT gör en sån här satsning! Jag tycker att det är bra med ett familjeunderhållningsprogram där kunskap står i fokus! Det behövs som kontrast till Atleterna och Paradise Hotel (mer om PH i ett senare inlägg!). En av anledningarna till att jag sökte var för att jag har en förhoppning om att programmet kan inspirera barn och ungdomar till att plugga, för med kunskap kommer häftiga upplevelser (som att hoppa fallskärm och memorera bokstäver!).
Jag hoppas också att programmet kan påverka samhällsbilden av oss ”genier”. Publiken får se att man kan vara ”smart” och ändå social, även om vissa av deltagarna kanske saknar lite ödmjukhet …

Anledningen till att jag har citattecken runt genier och smart är för att jag inte tycker att vi är speciellt mycket smartare än någon annan. Vi har våra specialområden som vi är ganska duktiga inom, men det betyder inte att vi är bättre än andra personer. Kanske har det att göra med att jag är uppvuxen på landet där jante-lagen är utbredd, att jag vill inte vara bättre än någon annan …

Jag är inte helt nöjd med marknadsföringen av programmet:
”Några av Sveriges skarpaste hjärnor””Personer som älskar att ha rätt och hatar att ha fel”. Nej, det gäller inte mig i alla fall! Jag erkänner gärna när jag har fel. Jag vill bli rättad av andra för att själv utvecklas. Men jag förstår om formuleringarna behövs i TV-sammanhang för att locka tittare!

I vilket fall som helst så är okunskap en stor drivkraft hos mig! Jag vet att jag inte kan allt, och det sporrar mig till att lära mig nya saker! Jag vill hela tiden bli bättre :) Det var en annan anledning till att jag sökte, jag ville utmana mig själv och testa på något nytt!

Har du inte sett programmet än så rekommenderar jag att du gör det på svt play innan du läser vidare.

*** Spoiler alert ***

Mycket är inte som det ser ut på TV. Men en sak vill jag vara tydlig med, alla tävlingar är autentiska och ingenting är uppgjort i tävlingarna!

Så vad hände egentligen? Mina kommentarer kommer troligtvis riva ned den fjärde väggen.

Jag blev upphämtad av en taxi på stationen som körde mig till Nyköpings hotell där vi bodde under inspelningen. Väl på hotellet träffade jag de andra deltagarna som dök upp en efter en. På kvällen kommer även deltagaransvarige och pratar med oss om morgondagens planer.

Första dagen spenderade vi i ett grustag för att ta pressbilder och även introt när vi går över åkrarna. På kvällen spelades vinjetten in i en studio i Nyköping. Vi fick även träffa Micke Leijnegard och andra i produktionen. Det var ett massivt grustag och dramatiska moln på himlen! Rätt cool scenmiljö!

Dagen därpå var det dags för första tävlingen! Vi åkte inte tillbaka till samma grustag utan nu var vi på ett gammalt militärt flygfält. Det var ett stort hemlighetsmakeri och vi fick inte veta någonting i förväg. Vi vallades omkring som en skock får och fick inte röra oss utan tillåtelse på inspelningsplatsen.

Vi gjorde vår entre på flygfältet och blev uppdelade i lag. Efter varje stor grej som hände var det ofta en paus för individuella intervjuer (synkar kallas de!), så även efter laguppdelningen! Eftersom vi i programmets ögon precis hade träffats och vi inte kände varandra sedan tidigare kunde vi bara svara nått om ålder eller kön när de frågade oss om hur laget kändes, fastän vi redan hade umgåtts i över ett dygn.

Sedan fick vi veta att en i laget skulle hoppa fallskärm! Vid det här laget hade vi inte koll på att det skulle vara tre ronder. Vi visste bara att det var en tävling och utsåg den vi trodde skulle prestera bäst i den tävlingen (även om jag var väldigt osäker på min minnesförmåga! Jag kände mest att ”Jag vill hoppa!” utan att tänka efter…). Jag är en sån person, jag säger snabbt ”Ja” till nya möjligheter/utmaningar!

Precis efter att vi filmat detta och gjort synkarna så blåste det upp till oväder och vi fick sitta i ett tält och vänta ut regnet. Efter några timmar bestämde sig piloten och produktionen (i samrådan med SMHI) att skjuta upp hoppet till dagen därpå. Det var hemskt! Nu skulle jag behöva spendera natten med ångest för att hoppa från ett flygplan! Usch!
Jag visste att jag skulle memorera bokstäver, så under kvällen rabblade Gustav bokstavskombinationer som jag skulle träna på. Från början hade jag tänkt att visualisera något eller bilda en mening med bokstäverna som begynnelsebokstäver, men vi insåg snabbt att det smartaste var att bara bilda ett uttalbart ord med dem.

När vi kom tillbaka till hotellet googlade jag lite på Dag, killen som jag skulle tandemhoppa med, för att se om han var duktig eller inte. Det var inte så smart kan jag konstatera i efterhand. Det jag hittade var ”Han föll fritt mot döden” där Dag beskriver hur det känns när fallskärmen inte utlöses: ”Hjärnan fastnar i dödsångest. Du vet att du ska död och du vill inte dö. Det är fruktansvärt”….
Hemsk natt! Samtidigt visste jag att jag måste sova för utan sömn klarar inte hjärnan av att memorera bokstäver! Och jag visste också att morgondagen skulle bli lång, riktigt lång, eftersom vi skulle spela in båda dagarna imorgon.

Avfärd från hotellet klockan sju på morgonen. Det var en fin morgon, ovädret från igår var som bortblåst. Vi kom fram till inspelningsplatsen och jag tog på mig overallen och gjorde mig redo för att hoppa. Snackade lite med Micke innan vi hoppade in i planet.
Har ni åkt en Cesna någon gång? Det planet lyfter tvärt, mycket brantare stigning än ett stort passagerarplan! Upp, upp, upp! Nervös, nervösare, nervösast!

De öppnar dörren på 4000m höjd. Det blåser utanför.
Först hoppar Magnus! 20 sekunder efteråt vet jag att det är min tur.

Sätter mig tillrätta i dörren, med benen utanför flygplanskroppen. Sätter ihop båda benen och böjer dem ned under flygplanskroppen. Min kropp formas som en bakåtböjd banan. Trycker till med benen mot flygplanet och faller handlöst ned mot marken.

Vi tumlar runt och snurrar okontrollerat i luften. Jag ser marken ibland och himlen ibland. Håller i mig i min sele. Efter ett par sekunder knackar Dag på min axel, vilket betyder att jag ska släppa selen och föra ut armarna som vingar. Jag försöker fokusera på marken för att se några bokstäver. Vi visste inte alls var de skulle finnas eller hur stora de skulle vara.

Låååångt ned ser jag små vita bokstäver. Jag försöker fokusera, men har svårt att avgöra om det är ett H eller M. Blir arg på mig själv att vi har valt mig när jag inte har perfekt falksyn. Jag fokuserar på bokstäverna och försöker ignorera att jag faller i 200km/h. Det är rätt intressant hur man mentalt kan slå bort såna saker.
Marken kommer allt snabbare närmare, men efter ett par sekunder fälls fallskärmen ut och vi stannar. Det kändes som om vi stannade till helt i luften. Selen spänner hårt mot kroppen. Sakta gungar vi vidare, bokstäverna är nu tillräckligt stora för att se dem bra och jag bildar ramsan NAGEN LIV. Dessa två nonsensord rabblar jag för mig själv medan Dag styr oss bort från bokstäverna. Vi fick alltså inte se dem hur länge som helst utan bara under en begränsad tidsperiod.

Vi landar ungefär 1km från inspelningsplatsen och där väntade en golfbil på mig och Magnus. Vi åkte golfbilen tillsammans tillbaka till våra respektive lag. Under färden utbyter vi några ord, men mest tror jag vi rabblade våra ramsor.

Framme på inspelningen fick vi ställa upp på en startlinje innan studiokvinnan Emma gav oss klartecken för att springa in i bild! Resten fick ni se i TV: Vi skrev upp massa ord och vann första tävlingen :)

Efter första tävlingen fick vi veta att vi skulle göra ett till hopp, och helst byta person! I vårt lag var det enkelt att byta person då alla ville hoppa!
Gustav och Erika som valdes fick inte reda på de nya förutsättningarna. De visste alltså inte att det fanns fler färger på bokstäverna och att det bara var de vita som gav poäng. När Gustav och Erika sprang fram till oss talade vi om för dem att det bara var de vita som skulle användas.

Gustav hade tänkt till och bildat olika ord för de olika färgerna medan Erika inte visste hur hon skulle särskilja färgerna. Gustav hade däremot ett annat problem, han hade nästan glömt bort ett av sina nonsensord när han hade dansat makarena i golfbilen påväg till inspelningsplatsen! Typiskt! Men jag tror att han kom på det på startlinjen! 😉

Erika var säker på att hon fick med alla bokstäver, medan Gustav missade några vita (men var säker på vilka som var röda), så hopparna var båda duktiga! Men vi kom på fler ord och hade ”rätt” bokstäver vilket gjorde att vi även vann del två av denna tävling!

Del tre handlade om att minnas olika data som Micke hade sagt dagen innan när han presenterade oss för planet. Dessutom skulle vi uppskatta planets längd och höjd!
Jag är grymt imponerad av Emma som mindes alla siffrorna! Så bra sifferminne har inte jag! Hon hade tyvärr vänt fel på planets modellbeteckning, 280 istället för 208, men nu frågade Micke efter siffersumman (det var både jag och Emma helt säkra på) och den blir 10 i båda fallen.

Det andra laget mindes inte räknesättet, men de enades tillslut om addition. Vi adderade våra siffror och de adderade sina:

Sak Facit Blå Orange
Beteckning 208 2
8
0
252
Hastighet m/s 55 55 55
Hastighet knop 80 80 80
Planets längd 12.6 12 115
Planets höjd 4.46 4.5 3.85

Summa 360.06 161.5 504.7

Uppenbarligen hamnade vi knappt 200 ifrån korrekt svar, eftersom vi missuppfattade uppgiften >< Men men, det gick inte att göra någonting åt nu i efterhand. Micke Leijnegard fick lära sig att siffror inte är samma sak som tal. Anledningen till att han sa siffror var för att vi inte skulle bli förvirrade av att modellbeteckningen innehöll bokstäver. Men vi blev mer förvirrade av att han sa siffror... Anledningen till att oranga laget uppskattade längden till 115 var inte för att de har värdelös avståndsbedömning, utan för att de skrivit ett otydligt kommatecken i 11.5 som försvann i stressen när de summerade ihop talen. Otur! :(

Det var också orättvis poängsättning (tycker jag!). Jag tycker att de borde ha skalat poängen mot hur långt ifrån facit man hamnade. Nu blev de två första fallskärmshoppen värdelösa eftersom allt hängde på sista grenen. Det kändes lite oschysst då vi ledde med över 100 poäng!

I vilket fall som helst var det inget som vi kunde påverka utan det var mer att acceptera situationen och titta framåt istället!

Eftersom vi hade hoppat över flygningen under gårdagen så fick vi köra två tävlingar idag istället. När vi samlades för andra tävlingen frågade Micke om vi sovit gott och om vi hade läst någon bok under gårdagen, men vi hade ju inte sovit, Gustav och Erika var fortfarande fulla av adrenalin från hoppet!

Vi svarade på frågorna och gjorde vårt bästa! Jag tycker att det gick bra i första omgågen, jag kunde Tintin och jag kunde Thriller (som var för modernt för Gerth!). Han kunde ingen av de gamla frågorna.

I andra omgången hade Emma och Gustav problem och fick inget rätt. Emma tänkte ”Oh det där är ju Taipei, där var jag för en månad sen, det var typ högt. Jag tar den!”, men icke sa tävlingsledningen…
Willis Tower har två radiomaster, med en höjd på 86 meter. Med dessa blir totalhöjden 527 meter, jämfört med Taipei 101 som är 508 meter.

Men:
”Spiror ska inte förväxlas med master, då master inte räknas med i byggnadshöjden. Ett exempel är Willis Tower i Chicago vilken skulle fått behålla epitetet världens högsta byggnad fram tills Burj Dubai uppfördes om man räknat in masten. Men som reglerna föreskriver räknades istället Taipei 101 och Petronas Towers som de högsta byggnaderna i världen mellan år 1998 och 2007.”

Nåja, ingen tjänar på att gnälla mer, bara att bita i det sura äpplet och se framåt! :)

Båda lagen hade sett två av svarsalternativen till omgång tre när vi gjorde omgång ett och två, det var en ekvation och en bild på en planet som var synliga bakåt. Detta var troligtvis anledningen till att andra laget valde Marie. Dock visste vi varken temat eller frågorna. I sista omgången körde jag och Emma igen eftersom jag hade haft rätt tidigare och Gustav ville att jag skulle köra, Emma valde vi för att hon är bra på matte (bilden på ekvationen som vi sett).

Jag tyckte att jag och Emma klarade oss bra! Det enda vi hade fel på var boxningen… Jag är inte speciellt sportintresserad! Jag är tveksam till att Gerth hade haft rätt på boxningen, fastän han sa i programmet att han skulle haft mer rätt i sista omgången än oss unga…

Sen var det dags för duell. Klockan började närma sig 21 och det regnade ute. Vi hade varit på inspelningsplatsen i alldeles för många timmar (över 12…) och började bli slitna i huvudet. Dessutom hade jag sovit väldigt dåligt natten till idag eftersom jag hade ångest för att hoppa fallskärm. Jag var väldigt glad att jag slapp duellera! Tack Gustav för stödet!

Vi hade ett komplicerat röstningssystem där man kunde lägga en röst på en person och två på en annan person. På det viset kunde vi ranka vilken vi helst ville skulle duellera. Anledningen var mest för att få större spridning på rösterna, vi ville inte riskera oavgjort, och vi skulle utse två personer från vårt lag!

Vi har inte tidigare hört vad de andra sagt om oss i synkarna, så jag blev varm i hjärtat när Gustav sa att han ville ha mig kvar i tävlingen!
Tyvärr kan jag avslöja att jag inte var lika snäll mot honom då jag själv la en röst på honom för att få behålla Emma i tävlingen, men det behöver ni inte säga till Gustav! Shhh!
Min dubbelröst la jag på Gerth, vilket jag tror att Emma och Gustav också gjorde.

Duellen blev utdragen. Minns inte exakt hur länge, men över en timme höll de på. Det är svårt att hålla fokus så länge och vi såg på Emma att hon blev stressad av att vara jagad av Gerth. Pusslen var riktigt svåra! Och efter en lång dag är det tufft!

Tillslut segrade Gerth. Jag hade hellre sett Emma kvar i programmet. Men tävlingen var avgjord och vi fick säga adjö till Emma.

Hon togs snabbt iväg för synkar och sedan åkte vi tillbaka till hotellet.

Efter midnatt kom Emma tillbaka till hotellet där jag och Gustav satt i lobbyn och väntade på henne. Hon hade missat middagen på hotellet, men hade med sig en hamburgare från Max! Vi satt och pratade lite. Sven fick träffa Rufs.

2014-08-14 00.04.46

Efter frukosten fick vi ta adjö av Emma på riktigt när vi åkte tillbaka till inspelningsplatsen för nya äventyr!

5 reaktioner på ”Tankar om första avsnittet av Genikampen

    1. Sven är maskoten för svenska landslagen i vetenskapstävlingar (Emma som hade med honom till genikampen).
      Rufs Rymdlejonet ska ut i rymden nästa år och brinna upp i atmosfären. Gustav som hade med honom :)

  1. Sjukt kul att se programmet och läsa dina kommentarer! Jag är lite efter då SVT play inte gillar att spela upp i Singapore men lite VPN-tunnlande löser sådana petitesser :)
    Kan dock glädja dig med att ert fel i summan inte alls är så stort som du har skrivit ovan. Jag är nämligen tämligen säker på att ett fels storlek beskrivet med en faktor handlar om den multiplikativa konstant som skiljer talen åt, det vill säga kvoten mellan talen. Därmed har ni bara fel med en faktor på drygt 2 och inte 200 😀

    1. Kul att du lyckats få till en tunnel! Jag gjorde samma sak när jag bodde i Spanien! :)

      Du har såklart helt rätt! Vi hade ett offset på 200 fel, inte en faktor. Uppdaterar texten 😉
      Fel var det i vilket fall som helst … :(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *