Månadsarkiv: oktober 2014

10721038_10152660513721311_552879389_n

Efterspelet av olyckan i avsnitt tre

Gästinlägg från Erika om sin skada under avsnitt tre:

Som Fredrik berättar blev det ett missförstånd i produktionen. Jag låg nedbäddad mellan två deltävlingar, med smärta och frossa. De andra deltagarna blev flyttade från tävlingsområdet för att inte kunna se vad som skulle komma härnäst, deltagaransvarig meddelade då produktionen att de inte skulle flytta mig utan de fick skicka någon att hålla koll på mig. Tjejen som kommer och sätter sig vid mig frågar då: ”Är det bara den här deltävlingen du inte ska vara med i eller har du hoppat av hela programmet?”. Hon hör i sina hörlurar att produktionen håller på att planera för att jag inte längre ska vara med.

Jag blev ledsen över det och förklarade att jag ville vara med, hur ont jag än hade. Hon avbröt då produktionsledningen och de skickade den som var tävlingsansvarig till mig. Efteråt förstod jag att han trodde att jag funderade på att hoppa av. Han torkade mina tårar och förklarade att grenarna inte handlade om att kunna springa och att vi skulle kunna fördela arbetsuppgifterna inom laget. De skickade då Leijnegaard som intervjuade mig för att konstatera att jag fortfarande ville vara med i tävlingen. Den och flera andra intervjuer som Leijnegaard höll med mig spelade de in för det fall att jag senare skulle bli tvungen att hoppa av programmet.

Imorgon sänds det fjärde avsnittet, jag har blandade känslor inför det. Jag fick nämligen frossa när jag tittade på det tredje avsnittet, för kroppen kände igen sig i känslan av det som hände. Under fjärde avsnittet har jag fortfarande väldigt ont och ambulanssköterskan Maggie servade mig med smärtstillande både dag och natt. Tyvärr har jag svårt att minnas hur kul vi hade, för jag var ganska omtöcknad under resten av inspelningen.

Citat från avsnitt tre

Det blev väldigt många citat från detta avsnitt. Tror inte att det var ett ovanligt bra avsnitt bara för det, utan det beror nog mer på att jag tittade igenom hela avsnittet och lyssnade specifikt efter citat.

  1. ”Det kändes så jävla grovt! Grymt liksom! Som att man var en stor björn som bara ‘roar’!” – Gustav
  2. ”Nej, vi approximerade hej vilt! Och det säger ni nuuuue?” – Linnea och Magnus
  3. ”Lugnare! Nej Gustav, inte för lugnt! Fortare!” – Gustav och Erika
  4. ”Guys, I’m made for this shit!” – Gustav
  5. ”Skönt att det blev lite sämre väder! Då blir det lite roughare och lite tuffare, det gillar ju jag!” – Magnus
  6. ”Det kan ju vara folk med en väldigt hög IQ som inte klarar av att läsa en busstidtabell” – Erika
  7. ”Pokerface, det har jag absolut inte. Det går att se direkt på dig mamma när du ljuger!” – Marie
  8. ”Det här är helt obegripligt …” – Marie
  9. ”Det är svårt att ljuga någon rakt upp i ansiktet” – Gustav när han samtidigt skakar på huvudet vilket indikerar att han ljuger
  10. ”Det känns ju väldigt bra att även få med en naturvetare att köra lite på känsla” – Magnus
  11. ”Sen så sa jag att jag ställde den på 21, fast det var 24.” – Fredrik
  12. ”Uppenbarligen var ju 24 bättre än 21 […] men jag har fortfarande inte berättat för honom” – Fredrik
  13. ”21, det är mitt turnummer. Naturvetarna är inte riktigt, riktigt nöjda” – Magnus
  14. ”Tränar man mycket får man tur!” – Magnus
  15. ”Are you okay??” – Gustav
  16. ”Du, skit i det!” – Erika
  17. ”Att vara smart handlar om att förvalta den IQ man har.” – Erika
  18. ”Arcsinus av åtta, men det är odefinierat…” – Fredrik
  19. ”Det är såna gubbar man ska ha i laget! Han är med i mitt lag!” – Magnus

Har ni några andra citat? :)

10726772_10152660513656311_2112399070_n

Tankar kring tredje avsnittet

Det här avsnittet var intressant att se! Det var väldigt mycket dramatik under inspelningen och jag tror att dessa var de två roligaste dagarna att spela in!

Programmet finns att se på SVT Play. Läs inte mer innan ni sett programmet.

Nu hade vi kommit in i det här med kameror överallt och synkar mellan varje moment. Dock är det fortfarande svårt att tänka på att inte stå med ryggen mot kameran i tävlingarnas hetta. Man ska stå vid sidan om varandra så att tittarna ser vad vi arbetar med, men samtidigt ska vi inte tänka på att det finns kameror runt oss!

Jag tycker att jag får väldigt mycket TV tid. Jag vet inte om det är inbillning från min sida (att jag lägger märke till varje gång jag förekommer) eller om de faktiskt har med fler synkar från mig. Jag hör ofta min röst kommentera vad vi gör!

*** Spoiler alert ***

Nya lag igen! Spännande!
Denna gång med uttalade lagkaptener! Det var nog egentligen inget vi la någon större vikt vid. Men jag hade sett fram emot att samarbeta med Magnus, även om jag i programmet tydligen säger ”Magnus är lite jobbig. Men jag har inte arbetat med honom, så det kanske är helt fel?Men intrycket jag har fått när vi har suttit tillsammans och pratat är att det kan vara lite jobbigt att samarbeta med Magnus”. Anledningen till att jag sa så tror jag var för att han varje morgon i bilen på väg till inspelningsplatsen lyssnade på väldigt hög musik. Jag ville hellre ha det lugnt och vila inför dagens övningar. Annars så är han en väldigt positiv kille som lockar fram det bästa från alla deltagare!
I slutet av programmet säger jag också ”Jag tycker att Magnus har varit en fantastisk lagledare. Jag har helt ändrat uppfattning om honom. Han fungerar bra tillsammans med mig. Jag hade fel innan.”.

Dock kvarstår min åsikt om att han lyssnar på för hög musik på morgonen och han litar för mycket på turnummer :)

När vi fick uppgiften om att bygga trébuchen satt inte ”det smaklösa målet” på väggen än. Så vårt skratt vid 4:20 känns inklippt från senare när vi fick veta att vi skulle skjuta på Micke.
Anledningen till att inte målet var uppsatt där och då var, tror jag, att vi inte skulle få chansen att börja tänka på höjden och räkna ut kastparabeln. Produktionen var väldigt försiktig med att låta oss komma i närheten av bergväggen efter att vi byggt klart och innan vi fick nästa uppgift (det vill säga när vi gjorde synkarna).

Jag och Magnus sorterade upp vilka delar vi hade medan Linnea började sortera skruv. Vi hade gängstång i flera längder. Tyvärr hade flera fått grader när de sågats och då kunde vi inte få på någon mutter. Linnea sorterade snabbt bort alla med snegäng/grader!

Vi var helt inställda på en rak hjulbas, men vi hittade aldrig delarna för det. Det andra laget insåg snabbt att botten skulle vara ett X. Linnea tror jag försökte få oss att inse att de två balkarna med hjul skulle sitta diagonalt, men vi förstod tyvärr inte vad hon menade i stressen.

Istället väntade vi med hjulen till senare och började bygga en annan plattform som vi såg att passade ihop. När vi hade färre delar kvar såg vi hur hjulbasen skulle sitta och monterade ihop den! Sen kunde vi snabbt lyfta på den andra plattformen på hjulbasen.

Det var jätteroligt att bygga! Hoppa omkring i extas och banka i bultar! Det är roligt och avslappnande!

Jag skar mig tidigt i tävlingen på en av gängstängernas grader. Det blev ett rejält jack i lillfingret och det rann blod längsmed min arm ned till armbågen. Det droppade blod på nästan alla träbalkar. Micke kom fram och frågade om jag behövde plåster, men jag tackade för omtanken och sa att jag har en trébuchet att bygga!

Delarna var inte symmetriskt borrade på höger och vänster sida (inte heller fram och bak sida), vilket vi upptäckte efter alldeles för lång tid! Detta fick till följd att vi blev tvungna att montera ned båda sidorna och byta plats på dem. När vi insåg det kände jag att vi kommer förlora denna tävling, men det var bara att bita i det sura äpplet och skruva loss alla bultar som höll upp sidorna.
I efterhand fick jag reda på att även det andra laget hade gjort samma misstag och spegelvänt sidorna. Hade de haft tur och vänt dem rätt så hade de säkert vunnit över oss!

Tävlingsreglerna var att den som snabbast har byggt ihop allting utom själva slungarmen hade vunnit! Detta för att det inte skulle vara avgörande om man hade styrkan att få upp sista slungarmen som vägde väldigt mycket (80kg?). Det som tävlingen bestod i var att snabbt inse hur alla delar skulle sitta ihop och montera balkarna, inte vem som var starkast.
När vi håller på att montera översta balken så har vi redan brutit tävlingen och vi vet att vi är segrare. Vi fick förresten hjälp med att montera slungarmen av tre snickare som produktionen skickade in medan de filmade på det andra laget. Tävlingsledningen tyckte att det såg för farligt ut när vi höll på att klättra och trycka i armen i sina hål ovanför våra huvuden.
När jag tycker att snickarna har säkrat upp tillräckligt skriker jag på dem ”Bort med snickarna”. Jag var helt full av adrenalin och ville inte ha nån himla hjälp av snickare!

2014-08-17 09.54.42

När vi skulle börja skjuta så hade det blivit eftermiddag och solen var på väg ned. Så det blev en kamp mot klockan för att inte förlora bra filmljus. Originalplanen var att vi skulle få skriva på de stora tavlorna som vi har använt tidigare i programmet (för att bland annat skriva upp ord i första avsnittet). Men dessa hann inte komma på plats och vi fick de små skrivtavlorna. Det var lite trångt så vi improviserade genom att skriva på sanden (och på baksidan av skrivplattan).

För varje skott fick vi bara fem minuters beräkningstid, vilket gjorde det väldigt svårt att hinna göra nått vettigt. Det är ganska enkel matematik, men det är svårt att ta ut bra numeriska värden snabbt. Vi hade inte tid att taylor-utveckla sinus eller liknande. Linnea är ruskigt bra på huvudräkning så hon fick räkna ut numeriska värden medan jag satte upp mekaniska samband.

Vi hann inte räkna klart innan vårt fördelsskott, så vi sköt bara iväg det med nån vinkel som verkade bra. Då hade vi lite att utgå ifrån, medan vi fortsatte att räkna.

När jag försöker förklara vår miss med arcsin(8) så gör jag en ny miss och säger arcsin(pi/2) istället, vilket är lika odefinierat som det första… Pinsamt!
Men som nån kommenterade på twitter, arcsin(pi/2)/arcsin(8) är faktiskt definierat om man utökar de trigonometriska funktionerna till det komplexa talplanet! Så vi säger att jag gjorde det!

Trébuchen var väldigt osäker. En hemmabyggd trébuchet har sina brister och friktion och sneda vinklar påverkar resultatet. Även om vi satte den till att släppa kulan på 10 grader så behöver den inte alls göra det. Många många skott är bortklippta från TV där bollen flög rakt upp eller till och med bakåt en gång. Det syns ett svagt märke på marken vid 15:42 där bollen slog i marken vid ett misslyckat skott, men det är ganska bra övertäckt av sand.

Ett skott åkte rakt bakåt in i TV teamet och slog av hörselkåporna av en ljudtekniker. Hade han stått 1dm åt sidan hade han nog fått väldigt ont i näsbenet…

Efter orangea lagets första skott lossnade repet som var fäst i övre änden av kastarmen. Då fanns det inget rep att dra ned för att ladda om trébuchen. Solen sjönk hela tiden ned bakom berget och produktionen försökte komma på ett sätt att ladda om den utan att behöva skotta ur 400kg sand från säcken. Det är väldigt högt upp till övre änden av slungarmen.

De kör fram en liten lastbil med hårt skal och ställer en trappstege ovanpå. Upp på den klättrar en snickare och kastar en lasso runt balken. Andra änden av snöret kastas ned till personer på marken som börjar dra i det. Det gäller att dra vinkelrät mot slungarmen för att inte snöret ska glida av eller glida ned och ge mindre hävarm. Det var tungt och svårt med tillslut kan vi få tag om hävarmen och dra ned nedåt med armarna. Vi var kanske 8 personer som gemensamt höll den nedåt samtidigt som några säkrade fast den i trébuchens botten.

En annan kille som stod uppe på lastbilens tak gick ut utanför kanten, så som vissa personer gör i tecknad film. Lastbryggan var nedhissad och den var lika vit som taket så han såg inte kanten. Han föll och gjorde en framåtkullerbytta och landade säkert. Det såg jättefarligt ut, men han hade utövat parkour så han var van att falla sa han.

Sen körde lastbilen iväg utan att tänka på att de hade en stege på taket. Vi tänkte att han bara skulle flytta lastbilen lite framåt, men den svängde runt och av flyger en stor trappstege och faller ned i marken.

Precis innan det orangea laget ska skjuta iväg sitt skott skriker studiomannen bryt! De har insett att de aldrig satte fast ett nytt snöre vid toppen av hävarmen, så skulle de skjuta iväg kulan skulle samma problem uppstå igen. Snabbt springer nån snickare fram och knyter fast ett nytt rep.

Erika skadade sig när de höll på att ställa in den inför sitt andra skott (om jag minns rätt), det var i vilket fall som helst före vi sköt vårt sista.

Hennes olycka var hemsk! Det hade redan varit mycket dramatik under dagen och nu var vi stressade eftersom solen var på väg ned och vi ville inte avbryta tävlingen i förtid.
Jag minns att jag reagerade på att ingen från produktionen sprang fram och hjälpte henne. De bröt tävlingen, men sen fortsatte de att filma. Vi deltagare fick ta hand om Erika tillsammans med ambulanstjejen.
Vi gick med Erika till ambulansen som hela tiden fanns på inspelningsplatsen och hon fick sitt knä och fotleder lindade, samt smärtstillande medicin. Samtidigt filmade de in i ambulansen, men då hade de fått klartecken från Erika att filma (i och för sig kanske svårt för henne att ta ett genomtänkt beslut i sitt chocktillstånd, men jag tror de har kollat med henne innan de sänder det!).

Hur som helst så kom hon ut från ambulansen och återkom till tävlingen när de sköt iväg sitt andra skott. På TV verkar det som att hon åkte iväg med ambulansen direkt. Men ambulansen måste alltid vara kvar på inspelningsplatsen (om det inte är något livshotande). Så efter tävlingen fick Erika åka till akuten med en personbil. Inte lika glamoröst som det verkade i TV. Turligt nog var ingenting brutet!
På akuten vågade Erika inte säga att hon blivit överkörd av en trébuchet på ett halv ton, utan sa att hon blev överkörd av en vagn. Det är nog inte så ofta som någon kommer till akuten överkörd av ett medeltida vapen, det är nog också första gången någon blir det på svensk TV.

Vi trodde från början att vi skulle få 5 skott vardera. Men på grund av Erikas olycka och att kampen mot solljuset så beslöt tävlingsledningen sig för att begränsa oss till 3 skott (de andra laget fick således bara två skott). Båda fick sitt sista skott efter att Erika gjorde illa sig. Det är väldigt förvirrande att se detta på TV för de har klippt i materialet en hel del för att få det att framstå mer dramatiskt.
Man kan se på Erika att när vi skjuter vårt sista (tredje skottet i TV) så står hon med filtar om sig för att hålla värmen. Tittar man väldigt noga så står hon med tyngden på bara ett ben också, eftersom det andra är skadat. Sen när de flyttar på den så har Erika inga filtar utan står i linne.
Innan de skjuter sitt skott ser man också att trébuchen är laddad, men sen när de puttar fram den är den oladdad.

Erika försvann iväg med personbil på kvällen och alla i produktionen och även deltagarna var uppskärrade efter dagens alla händelser. Så vi bestämde att vi skiter i synkarna och åkte tillbaka till hotellet för att vila istället.

2014-08-17 10.48.22

Vi var inte så glada över att ha vunnit med tanke på allt som hänt under dagen. Men det var skönt att ta min första hela vinst, tidigare har jag bara vunnit separata deltävlingar.


Andra tävlingen gick ut på att uppskatta tider. I första delen handlade det om radiobilar. Vi trodde att det skulle bli en till omgång med svårare moment (som att vi fick memorera bokstäver två gånger, med stegrande svårighet, i första avsnittet). Därför valde vi Linnea som aldrig hade kört tidigare. Magnus hade bra tidsuppfattning så han fick bli den som räknar. Vi tränade honom att hålla en bra räkning med hjälp av tidtagarur samtidigt som Linnea tränade på att köra.
Sen bestämde vi en hastighet som Linnea skulle hålla runt banan.
Vi markerade vissa punkter på banan där vi skulle passera på vissa utsatta tider för att veta att vi kommer i mål vid korrekt tid.

Vi bestämde också ett kodord ”Falukuriren” som stod för FK=Fart-Kontroll, som Magnus skulle ropa om vi låg före utsatt tid. Det innebar att Linnea skulle göra en kontrollerad krasch och jag skulle putta upp henne utan att stressa. Tyvärr fick vi aldrig använda vårt kodord för vi låg konstant efter utsatt tid.

Det kändes som ett TV spel, jag hoppade omkring bland däcken och flyttade på bilen. Studs, studs, studs! Även detta blev en fysisk gren för mig, jag ville inte förlora för mycket tid i krockarna!

Vi var inte tillåtna att stanna precis framför mållinjen i den här deltävlingen, inte heller med segwayen eller gräsklipparen. Fordonet måste hela tiden hålla sig i rörelse!

Vi räknade ut motorcykelns tid med hjälp av två accelerationer, en upp till 100km/h och en efter 100km/h fram till mål. Fick det till 7 sekunder.

Sen bad vi Magnus hålla en konstant tid på 50 meter, om varje 50 meter tar 15 så tar hela sträckan 120 sekunder. Sedan la vi till en sekund för att få 121 sekunder (eller 2min:1sek) som båda innehåller 21 i sig.
Vi hade nog mycket tur i denna tävling, för 4 tiondelars precision tror jag inte att vi hade i våra approximationer!

I andra tävlingen visste vi bara maxhastigheten på bilen, och ingen acceleration. Jag minns inte om vi visste något mer eller inte, men det kändes inte så omöjligt som det gör nu i efterhand. Det känns som om vi hade någon mer information…
När jag ser vår räknetavla ser jag att vi har skrivit 0-100 på 3.8 sekunder, men det kan ha varit Magnus som visste den siffran. Hur som helst fick vi ut accelerationen från det och körde på samma acceleration ända in i mål!

För att vi inte skulle kunna starta samtidigt som det andra laget (och därmed få samma felmarginal, och vinna totaltävlingen) fick vi lämna in våra tider och Micke vinkade iväg oss.

Magnus påstod att gräsklipparen ökade i hastighet av någon outgrundlig anledning strax efter halva sträckan. Jag vet inte om det var det som var anledningen till att vi gick in i mål för snabbt eller om det var vi som uppskattade accelerationen fel. Egentligen borde vi ha kommit i mål lite efter bilen om vi uppskattade dess tid för kort (pga för hög acceleration genom hela sträckan). Men det är nog mer fel i våra avrundningar.

Under tävlingen hade Erika jätteont i foten och gick på smärtstillande piller. En gång under dagen blev det något missförstånd mellan några i produktionen och de trodde att Erika hade brutit från tävlingen. De började planera om programmet, och det blev jättemycket rörelse, ingen dubbelkollade med Erika. När Erika fick reda på att hon var struken ur tävlingen blev hon naturligtvis jätteledsen. Men hon fick komma tillbaka till tävlingen och alla var glada att ha henne med oss! Hon är riktigt smart!
Det är stort av henne och Marie att själva ställa upp i duellen.

Duellen var spännande! Tyvärr var akustiken i hangaren inte speciellt bra. Vi hade väldigt svårt att höra deras påståenden när vi satt på läktaren. Även duellanterna hade svårt att höra varandra.

Det var tråkigt att förlora Marie. Vi hann bli bra vänner under programmet och hon är en bra människa! Det är alltid tråkigt med duellen där man vet att en av våra vänner måste lämna programmet.

Jag, Gustav, Erika, Magnus och Linnea är i FINAL! Vi nynnade på ”Jag kommer inte hem ikväll” hela vägen tillbaka till hotellet!

Citat från avsnitt två

Dags att sammanställa avsnitt tvås citat:

  1. ”Har man inte kul så gör man fel!” – Magnus
  2. ”Och så vill Ralph leda…. Heter han Ralph?” – Magnus
  3. ”Vi grävde våran egen grav – Marianergraven!” – Linnea och Fredrik
  4. ”Inte kanske dåligt… men Sämst!” – Fredrik
  5. ”Och dom säger att telepati inte fungerar. Klart det gör!” – Magnus
  6. ”Hjärnan och magen sitter ihop!” – Gustav

Det finns ett annat inofficiellt citat som jag gillar:

  1. ”Det kändes som en förlossning!” – Gustav när den stora bomben small!

Har ni några egna favoriter? Kommentera nedan!

EDIT 4 Oktober:
La till ”Och så vill Ralph leda…. Heter han Ralph?” på andra plats och ”Och dom säger att telepati inte fungerar. Klart det gör!” på femte plats.

Duellen

Tankar kring andra avsnittet

Knappt har jag hunnit smälta att Emma åkte ut innan det är ny dag och nya tävlingar!

Nu började produktionen också bli varm i kläderna och detta avsnitt flöt på bättre under inspelningen! Kanske tack vare vädret också?

Som jag skrev i förra inlägget, har ni inte sett avsnittet, så se det gärna innan ni läser vidare.

*** Soiler Alert ***

Vi hade spekulerat lite under gårdagen om lagen skulle bestå genom hela tävlingen eller om det skulle bli nya lag. Nu fick vi våra misstankar bekräftade, lagen kastades om! Det var rätt uppenbart en indelning mellan naturvetare och icke-naturvetare. Spännande tänkte jag!
Då visste vi också att det antagligen inte skulle bli någon gren där man måste räkna eller bygga saker.

Första tävlingen gick ut på att spränga bomber! Åtminstone jag hoppade till när Micke test-sprängde en laddning utanför flygbanan. Det var mycket kraft i den!

Själva tävlingen handlade inte så mycket om bomber, utan mer om kommunikation. Vi hittade på ett språk för att kommunicera färger och siffror på ett avstånd av 200 meter. Vi fick inte skriva lappar eller liknande, utan det var kroppsspråket som gällde!

Vårt språk bestod av 5 tecken som betydde olika saker beroende på vem som utförde tecknet och var den personen stod. Tecknen liknande i någon mån siffrorna 0,1,2,3 och 4. Noll var armarna ihop i en cirkel ovanför huvudet, 1 var en arm upp, 2 var två armar upp, tre var hela kroppen formad som en trea (med ett ben och två armar som treans armar) och fyra var ett kroppsligt X (som har 4 ändar).

Om den yngre personen i laget gjorde tecknet motsvarade de siffrorna rakt av: 0,1,2,3,4 medan om den äldre personen gjorde tecknet motsvarade de 5,6,7,8,9.
Stod personen på höger sida om bordet så betydde tecknet att vi skickade över en siffra, och om hen stod bakom bordet skickade vi en sifferkodad-färg (färgerna i bokstavsordning):

  1. Blå
  2. Brun
  3. Grön
  4. Gul
  5. Minns inte ??
  6. Röd
  7. Svart
  8. Vit

En kul sak var att de tre sista färgernas begynnelsebokstäver, som den äldre i laget skulle förmedla, bildar förkortningen ”Riks Svenskars Veteraner”. Det är bra med minnesord för att komma ihåg ordningen på färgerna.

Det andra laget skickade siffrorna med hjälp av en mänsklig klocka. De roterade visarna med armarna så många steg som de ville förmedla. Då kan man både räkna stegen och se var klockan befann sig på slutet. De knöt också näven vid 0,3,6,9 för att ha som referenspunkter. Mycket smart tyckte jag!
Färgerna förmedlades med en kod inspirerad av polisen: När man ska gå in i en byggnad så benämns byggnadens olika sidor vid färger. Så genom att låtsas att kroppen var en byggnad kunde de förmedla fyra färger genom att vrida på kroppen, sen la de till en arm för fyra siffror till. Tror jag?

En annan stor del av uppgiften bestod i att lösa ett antal problem. Utan svaren på problemen skulle det vara omöjligt att skicka över informationen som behövdes för att detonera bomberna.

Jag och Marie började med att lösa problemen medan Gerth och Linnea stod på andra sidan och avkodade våra svar. Vi löste alla problem snabbt, det enda vi hade problem med var en ekvation som gav 4 = 6, men då löste vi problemet grafiskt istället! Vi läste också samma fråga fel i stressen, vi läste ”På vilken våning bor jag?” men det var ”På vilken våning bor du?”. Sen hade vi lite problem med att tolka sista frågan, ville de veta antal unika färger i flaggan, eller det totala antalet färger? Men vi insåg ganska snabbt att det måste vara antal unika färger.

Gerth och Linnea avkodade också våra svar bra, de missade första siffran men bad om hela meddelandet igen och vi skickade om det. Vi behövde bara skicka om första siffran innan de märkte att den var fel och testade kodlåset igen. Skåpet öppnades! Yey!

Vi vann första delen, men än var det inte över. Vi bytte plats och det var dags för mig och Marie att ta plats vid detonationsskåpet.

Gerth och Linnea skickade över koderna. Vi fick brun av Linnea, men det skulle ha varit Gerth som signalerade vit. Detta framkom väldigt tydligt i programmet.

Sen hade Linnea och Gerth problem med uppgift två där en del bestod av årtalet då vår kung kröntes (vilket vår kung egentligen aldrig har gjort, Oscar II var den sista kungen i Sverige att krönas). De skickade först 55 men det talet fanns inte i kopplingsskåpet, så vi bad om meddelandet på nytt, då skickade de 57, men det fanns inte heller. Vi bad om hela meddelandet på nytt, men jag såg mönstret, så jag testade 59 (som var nästa stigande tal som existerade i skåpet) innan de hann skicka över svaret på nytt.

Men även med 59, som var korrekt tal, ville inte bomben sprängas. Det var förresten en sak som inte framgick i TV, båda lagen gjorde många testsprängningar, vi kopplade in sladdarna och sprang fram till knappen och tryckte för att se om det var rätt eller inte. Man kan ju alltid chansa!

Vi bad om hela meddelandet på nytt igen, men fick bara 59, och sen 60, 61, osv. De ville aldrig skicka om den bruna (som skulle ha varit vit) eftersom de kände sig säkra på den första uppgiften… Under tiden hann det andra laget ikapp, och därefter om oss. De vann andra omgången och fick ett försprång på 1 minut till sista avgörande omgången!

I sista omgången bytte vi tillbaka så att jag och Marie stod vid problemen. När vi möttes efter omgång två så kom vi överens om att även lägga till bokstäver till vårt språk, om det skulle bli något nytt okänt vi behövde förmedla i sista omgången. Vi bestämde att bokstäverna skulle kodas som tvåsiffriga tal, A=01, B=02, C=03 etc. och skickas när vi stod framför bordet. På det viset kunde vi överföra nya saker t.ex. att ”Koppla grön i gul” eller ”Tryck på vänster” om det skulle behövas. Det skadar inte att vara förberedd!

Den här gången var det tre sladdar som skulle kopplas, vilket de vid sladdskåpet inte visste.
Vi fastnade på problem 3 när man skulle räkna ut bokstävers position i alfabetet. Då tänkte jag att vi kan börja med att förmedla över de två första färgerna/siffrorna för att spara tid. Enda problemet var att det efter de två första siffrorna blev ett uppehåll när vi fortsatte räkna bokstäver, och när vi skulle skicka över den tredje siffra-färg-kombinationen trodde Gerth och Linnea att det var meddelandet på nytt från början, och de var låsta i att det bara var två sladdar.

Vi förstod inte att de bara trodde att det var två sladdar, så vi tänkte att vi måste ha löst någon uppgift fel. Jag var väldigt osäker på vilken färg bilen i KnightRider var (Marie hade inte ens hört talas om den så det var bara mig vi hade att gå på). Min första gissning var svart (vilket också var rätt), men sen testade jag röd och blå. Men det fungerade inte heller. Varje gång vi hade skickat två kombinationer tror jag att Gerth och Linnea genomförde en testsprängning eftersom de bara förväntade sig två sladdar. Detta fick till följd att varje gång vi skulle till att förmedla sista färgen bröts allting pga testsprängning (tiden stannades och båda lagen fick gå iväg från våra bord där vi räknade). Vi visste inte om det var vårt lag eller motståndarna som testade att detonera. När vi återkom förmedlade vi den tredje sladden, som nu uppfattades som en ny första sladd för Gerth och Linnea.
Medan kommunikationen strular försöker vi dubbelkontrollera alla våra svar och då inser vi att Marie har räknat fel på alfabetet, hon har tagit bokstaven T som bokstav nummer 21, men det ska vara 20. När vi inser det börjar vi skicka hela koden på nytt, men hinner inte mer än till andra siffran innan det andra laget har sprängt den stora bomben i mitten!


Andra tävlingen gällde geografi! Åh vad glad jag var att vi hade Linnea i vårt lag. Hon har suttit och läst i en kartbok om världens länder många gånger när vi haft paus. Även jag och Gustav har lekt med den boken!

Vi började på helt fel sätt. Vi skulle ha ritat på materialet där vi skulle såga istället för att rita på det blå stora havet. Vi fick upp en skaplig världsbild, men tiden rann iväg och vi hade inte tid att göra klart Asien, så det fick bli ett rätblock.

En intressant sak att notera var att både vi och de andra laget spegelvände Latinamerika i X-led.

Under tävlingen blev jag getingstucken. Det gjorde asont! Mycket ondare än vad jag mindes att det gjorde att bli stucken. Tror det var en riktigt giftig geting!! Dödade den när den satt kvar i mig så kanske tryckte in det sista giftet i magen också.

Under tävlingen så tog de ut oss en och en till synkar (korta intervjuer) och pratade lite om hur vi tänkte och vår strategi. När jag står i synken och pratar, så kom ambulanssjukvårdaren som finns på inspelningsplatsen för att spruta kylsprej på mitt stick (samt frågar om jag är allergisk, men det är jag som tur inte!).

Tävlingen gick inte så bra för nått av lagen, eller ja, vi hade väldigt bra koll på var länderna låg inom kontinenterna, men själva kontinenterna var förskjutna. Hade man t.ex. lagt Afrika på rätt ställe så var båda länderna i Afrika på rätt plats. Det var inget land som vi inte visste var det låg. Men tyvärr ingen som hamnade helt rätt ändå.
Det andra laget hade också bra koll, och fick två som hamnade helt rätt! Dessutom hade andra laget en mycket finare karta!

Del två gick ut på att placera ut pilar på en ”icke-hemmasnickrad” världskarta. Fem frågor var och eventuellt en utslagsfråga om det fortfarande är lika.
Det andra laget fick börja med två poäng (som var deras två länder). Det är en 40% ledning (2/5=0.4). Det tyckte vi att var orättvist eftersom vi i avsnittet innan hade vunnit de två deluppgifterna med bokstäverna och inte fått någon fördel alls inför siffra-tal-uppgiften som vi förlorade.
Vad hade hänt om de hade fått 3 länder rätt? Eller 5 länder rätt? Hade sista tävlingen inte spelat någon roll då?

I vilket fall tycker jag att vi presterade bra i tävlingen! Vi hade rätt på alla frågor utom K2. Eller vi visste att världens näst högsta berg var K2, men tyvärr placerade Gerth pilen på fel ställe, trots att K2 var utmärkt på världskartan.

Måste dock erkänna att våra frågor kändes enklare än det andra lagets. Jag hade ingen aning om var OS 1952 arrangerades. Den andra frågan angående drottningens födelseland hade de otur med. Erika hade fått samma fråga i ett mobilspel dagen innan och svarat Tyskland och fått fel för det. Detta ledde till att tävlingsledaren sprang iväg med sin mobiltelefon och dubbelkollade svaret.
Spännande blev det! Vi hämtade ikapp deras ledning och det gick till utslagsrond! Frågorna tog vi dock helt slumpmässigt ur väskan, ingenting var uppgjort!

Jag valdes till att spika upp vår pil på Marianergraven. Jag visste egentligen bara vilket hav den låg i, och tänkte att det nog ligger en bit utanför Japans kust. Men det räckte inte ända fram, Gustav var duktigare!

Vi blev besegrade på målsnöret även här och fick lov att utse två personer till duellen. Igen. Jag hatar det.

Jag var rädd att åka ut. Men samtidigt kände jag mig säkrare på att få vara kvar den här gången än i förra avsnittet. Kanske beror det på att jag nu varit med om den här situationen tidigare eller på att jag visste att de andra i laget också hade gjort misstag: Gerth hade satt K2 fel, Marie hade räknat bokstaven T:s position fel och Linnea hade räckt upp handen på fel ställe. Jag var såklart inte felfri jag heller, jag hade spikat upp Marianergraven på fel ställe och började skicka över två sladdar innan vi hade räknat klart den tredje vilket förvirrade motparten.

Det blev en diskussion i laget. Vi satt först alla fyra och pratade, och sen hämtade kamerateamet iväg oss en och en för synkar och då kunde vi passa på att prata om personen som var borta. Det var inte så att vi pratade i smyg, utan alla visste att de andra skulle prata om en själv när man gick iväg.

För mig var det rätt tydligt vilka de andra ville ha ut och jag tänkte att om jag är pragmatisk så låter jag dem få som de vill (eftersom de inte ville ha ut mig). Dessutom höll jag med dem i deras analys. Jag pratade med Linnea som var orolig och förklarade att hon troligtvis sitter säkert, spänningarna mellan Marie och Gerth var större, fokus låg inte på Linneas misstag.

När alla ville ha ut Gerth så anmäler han sig frivilligt till duellen. Det var modigt gjort av honom! Jag blev imponerad av att han själv insåg att han var rätt person för duellen, även om han först tyckte att den som redan duellerat skulle vara immun för en till duell. Dessutom sa han till mig att han gärna ville duellera mot Marie för att sätta dit henne, tolkade jag det som.

Både jag och Linnea drog en lättnadens suck när vi slapp duellera. Det är jobbigt psykiskt att inte veta hur det ska bli. Nu hade jag varit med om samma jobbiga press två avsnitt i rad, det är tufft efter långa dagar med många utmaningar. Precis före duellen sa Gerth att han ställde upp för att han tyckte att det var ett låst läge, men det håller inte jag med om. Jag tyckte att vi hade haft en bra diskussion där vi var rätt eniga om vilka som ville duellera. Åtminstone att han skulle duellera. Nu framstod Gerth som en martyr som offrade sig för lagets skull. Men men, det fick han väl känna.

Andra duellen

I duellen skulle Marie och Gerth memorera färger i stil med Simon Says.
Bara för att klargöra lite klagomål på uppgiftens framställning som jag har läst på nätet: I TV låter det som att den person med längst korrekt serie vinner, men det är den med längst serie från och med första färgen som vinner. Det tyckte jag att framkom tydligt för oss som var på plats.

Det var en snabb duell jämfört med förra avsnittet! Marie hade en smart taktik där hon ignorerade lampornas färg och bara tänkte på vilken ordning de var placerade. Första lampan betydde 1, andra 2, tredje 3 och sista 4. Då kunde hon bilda en talserie och memorera lamporna. Inför andra omgången bildade hon tvåsiffriga tal för att kunna memorera längre serier.

Gert översatte färgerna till dess begynnelsebokstav, men fick problem med att både Gul och Grön förekom och då tog han andra bokstaven U och R istället. Tyvärr glömde han bort de första bokstäverna när han försökte memorera de sista.
Han lyckades bara memorera 2 färger i första omgången och endast 1 färg i andra omgången, vilket gjorde att Marie vann!

Det är aldrig kul att förlora en deltagare. Vi hade kommit nära Gerth och han bidrog också till stämningen på inspelningsplatsen!

Vi blev klar tidigare denna kväll och alla hann synkas innan vi åkte tillbaka till hotellet för att äta middag och vila upp oss inför morgondagens äventyr!