Alla inlägg av Fredrik Löfgren

Om Fredrik Löfgren

Jag heter Fredrik Löfgren och läser till civilingenjör i Teknisk Fysik och Elektroteknik vid Linköpings Universitet. 2013-2014 har jag valt att läsa ett utbytesår vid Universidad Politécnica de Madrid i Spanien.

10721038_10152660513721311_552879389_n

Efterspelet av olyckan i avsnitt tre

Gästinlägg från Erika om sin skada under avsnitt tre:

Som Fredrik berättar blev det ett missförstånd i produktionen. Jag låg nedbäddad mellan två deltävlingar, med smärta och frossa. De andra deltagarna blev flyttade från tävlingsområdet för att inte kunna se vad som skulle komma härnäst, deltagaransvarig meddelade då produktionen att de inte skulle flytta mig utan de fick skicka någon att hålla koll på mig. Tjejen som kommer och sätter sig vid mig frågar då: ”Är det bara den här deltävlingen du inte ska vara med i eller har du hoppat av hela programmet?”. Hon hör i sina hörlurar att produktionen håller på att planera för att jag inte längre ska vara med.

Jag blev ledsen över det och förklarade att jag ville vara med, hur ont jag än hade. Hon avbröt då produktionsledningen och de skickade den som var tävlingsansvarig till mig. Efteråt förstod jag att han trodde att jag funderade på att hoppa av. Han torkade mina tårar och förklarade att grenarna inte handlade om att kunna springa och att vi skulle kunna fördela arbetsuppgifterna inom laget. De skickade då Leijnegaard som intervjuade mig för att konstatera att jag fortfarande ville vara med i tävlingen. Den och flera andra intervjuer som Leijnegaard höll med mig spelade de in för det fall att jag senare skulle bli tvungen att hoppa av programmet.

Imorgon sänds det fjärde avsnittet, jag har blandade känslor inför det. Jag fick nämligen frossa när jag tittade på det tredje avsnittet, för kroppen kände igen sig i känslan av det som hände. Under fjärde avsnittet har jag fortfarande väldigt ont och ambulanssköterskan Maggie servade mig med smärtstillande både dag och natt. Tyvärr har jag svårt att minnas hur kul vi hade, för jag var ganska omtöcknad under resten av inspelningen.

Citat från avsnitt tre

Det blev väldigt många citat från detta avsnitt. Tror inte att det var ett ovanligt bra avsnitt bara för det, utan det beror nog mer på att jag tittade igenom hela avsnittet och lyssnade specifikt efter citat.

  1. ”Det kändes så jävla grovt! Grymt liksom! Som att man var en stor björn som bara ‘roar’!” – Gustav
  2. ”Nej, vi approximerade hej vilt! Och det säger ni nuuuue?” – Linnea och Magnus
  3. ”Lugnare! Nej Gustav, inte för lugnt! Fortare!” – Gustav och Erika
  4. ”Guys, I’m made for this shit!” – Gustav
  5. ”Skönt att det blev lite sämre väder! Då blir det lite roughare och lite tuffare, det gillar ju jag!” – Magnus
  6. ”Det kan ju vara folk med en väldigt hög IQ som inte klarar av att läsa en busstidtabell” – Erika
  7. ”Pokerface, det har jag absolut inte. Det går att se direkt på dig mamma när du ljuger!” – Marie
  8. ”Det här är helt obegripligt …” – Marie
  9. ”Det är svårt att ljuga någon rakt upp i ansiktet” – Gustav när han samtidigt skakar på huvudet vilket indikerar att han ljuger
  10. ”Det känns ju väldigt bra att även få med en naturvetare att köra lite på känsla” – Magnus
  11. ”Sen så sa jag att jag ställde den på 21, fast det var 24.” – Fredrik
  12. ”Uppenbarligen var ju 24 bättre än 21 […] men jag har fortfarande inte berättat för honom” – Fredrik
  13. ”21, det är mitt turnummer. Naturvetarna är inte riktigt, riktigt nöjda” – Magnus
  14. ”Tränar man mycket får man tur!” – Magnus
  15. ”Are you okay??” – Gustav
  16. ”Du, skit i det!” – Erika
  17. ”Att vara smart handlar om att förvalta den IQ man har.” – Erika
  18. ”Arcsinus av åtta, men det är odefinierat…” – Fredrik
  19. ”Det är såna gubbar man ska ha i laget! Han är med i mitt lag!” – Magnus

Har ni några andra citat? :)

10726772_10152660513656311_2112399070_n

Tankar kring tredje avsnittet

Det här avsnittet var intressant att se! Det var väldigt mycket dramatik under inspelningen och jag tror att dessa var de två roligaste dagarna att spela in!

Programmet finns att se på SVT Play. Läs inte mer innan ni sett programmet.

Nu hade vi kommit in i det här med kameror överallt och synkar mellan varje moment. Dock är det fortfarande svårt att tänka på att inte stå med ryggen mot kameran i tävlingarnas hetta. Man ska stå vid sidan om varandra så att tittarna ser vad vi arbetar med, men samtidigt ska vi inte tänka på att det finns kameror runt oss!

Jag tycker att jag får väldigt mycket TV tid. Jag vet inte om det är inbillning från min sida (att jag lägger märke till varje gång jag förekommer) eller om de faktiskt har med fler synkar från mig. Jag hör ofta min röst kommentera vad vi gör!

*** Spoiler alert ***

Nya lag igen! Spännande!
Denna gång med uttalade lagkaptener! Det var nog egentligen inget vi la någon större vikt vid. Men jag hade sett fram emot att samarbeta med Magnus, även om jag i programmet tydligen säger ”Magnus är lite jobbig. Men jag har inte arbetat med honom, så det kanske är helt fel?Men intrycket jag har fått när vi har suttit tillsammans och pratat är att det kan vara lite jobbigt att samarbeta med Magnus”. Anledningen till att jag sa så tror jag var för att han varje morgon i bilen på väg till inspelningsplatsen lyssnade på väldigt hög musik. Jag ville hellre ha det lugnt och vila inför dagens övningar. Annars så är han en väldigt positiv kille som lockar fram det bästa från alla deltagare!
I slutet av programmet säger jag också ”Jag tycker att Magnus har varit en fantastisk lagledare. Jag har helt ändrat uppfattning om honom. Han fungerar bra tillsammans med mig. Jag hade fel innan.”.

Dock kvarstår min åsikt om att han lyssnar på för hög musik på morgonen och han litar för mycket på turnummer :)

När vi fick uppgiften om att bygga trébuchen satt inte ”det smaklösa målet” på väggen än. Så vårt skratt vid 4:20 känns inklippt från senare när vi fick veta att vi skulle skjuta på Micke.
Anledningen till att inte målet var uppsatt där och då var, tror jag, att vi inte skulle få chansen att börja tänka på höjden och räkna ut kastparabeln. Produktionen var väldigt försiktig med att låta oss komma i närheten av bergväggen efter att vi byggt klart och innan vi fick nästa uppgift (det vill säga när vi gjorde synkarna).

Jag och Magnus sorterade upp vilka delar vi hade medan Linnea började sortera skruv. Vi hade gängstång i flera längder. Tyvärr hade flera fått grader när de sågats och då kunde vi inte få på någon mutter. Linnea sorterade snabbt bort alla med snegäng/grader!

Vi var helt inställda på en rak hjulbas, men vi hittade aldrig delarna för det. Det andra laget insåg snabbt att botten skulle vara ett X. Linnea tror jag försökte få oss att inse att de två balkarna med hjul skulle sitta diagonalt, men vi förstod tyvärr inte vad hon menade i stressen.

Istället väntade vi med hjulen till senare och började bygga en annan plattform som vi såg att passade ihop. När vi hade färre delar kvar såg vi hur hjulbasen skulle sitta och monterade ihop den! Sen kunde vi snabbt lyfta på den andra plattformen på hjulbasen.

Det var jätteroligt att bygga! Hoppa omkring i extas och banka i bultar! Det är roligt och avslappnande!

Jag skar mig tidigt i tävlingen på en av gängstängernas grader. Det blev ett rejält jack i lillfingret och det rann blod längsmed min arm ned till armbågen. Det droppade blod på nästan alla träbalkar. Micke kom fram och frågade om jag behövde plåster, men jag tackade för omtanken och sa att jag har en trébuchet att bygga!

Delarna var inte symmetriskt borrade på höger och vänster sida (inte heller fram och bak sida), vilket vi upptäckte efter alldeles för lång tid! Detta fick till följd att vi blev tvungna att montera ned båda sidorna och byta plats på dem. När vi insåg det kände jag att vi kommer förlora denna tävling, men det var bara att bita i det sura äpplet och skruva loss alla bultar som höll upp sidorna.
I efterhand fick jag reda på att även det andra laget hade gjort samma misstag och spegelvänt sidorna. Hade de haft tur och vänt dem rätt så hade de säkert vunnit över oss!

Tävlingsreglerna var att den som snabbast har byggt ihop allting utom själva slungarmen hade vunnit! Detta för att det inte skulle vara avgörande om man hade styrkan att få upp sista slungarmen som vägde väldigt mycket (80kg?). Det som tävlingen bestod i var att snabbt inse hur alla delar skulle sitta ihop och montera balkarna, inte vem som var starkast.
När vi håller på att montera översta balken så har vi redan brutit tävlingen och vi vet att vi är segrare. Vi fick förresten hjälp med att montera slungarmen av tre snickare som produktionen skickade in medan de filmade på det andra laget. Tävlingsledningen tyckte att det såg för farligt ut när vi höll på att klättra och trycka i armen i sina hål ovanför våra huvuden.
När jag tycker att snickarna har säkrat upp tillräckligt skriker jag på dem ”Bort med snickarna”. Jag var helt full av adrenalin och ville inte ha nån himla hjälp av snickare!

2014-08-17 09.54.42

När vi skulle börja skjuta så hade det blivit eftermiddag och solen var på väg ned. Så det blev en kamp mot klockan för att inte förlora bra filmljus. Originalplanen var att vi skulle få skriva på de stora tavlorna som vi har använt tidigare i programmet (för att bland annat skriva upp ord i första avsnittet). Men dessa hann inte komma på plats och vi fick de små skrivtavlorna. Det var lite trångt så vi improviserade genom att skriva på sanden (och på baksidan av skrivplattan).

För varje skott fick vi bara fem minuters beräkningstid, vilket gjorde det väldigt svårt att hinna göra nått vettigt. Det är ganska enkel matematik, men det är svårt att ta ut bra numeriska värden snabbt. Vi hade inte tid att taylor-utveckla sinus eller liknande. Linnea är ruskigt bra på huvudräkning så hon fick räkna ut numeriska värden medan jag satte upp mekaniska samband.

Vi hann inte räkna klart innan vårt fördelsskott, så vi sköt bara iväg det med nån vinkel som verkade bra. Då hade vi lite att utgå ifrån, medan vi fortsatte att räkna.

När jag försöker förklara vår miss med arcsin(8) så gör jag en ny miss och säger arcsin(pi/2) istället, vilket är lika odefinierat som det första… Pinsamt!
Men som nån kommenterade på twitter, arcsin(pi/2)/arcsin(8) är faktiskt definierat om man utökar de trigonometriska funktionerna till det komplexa talplanet! Så vi säger att jag gjorde det!

Trébuchen var väldigt osäker. En hemmabyggd trébuchet har sina brister och friktion och sneda vinklar påverkar resultatet. Även om vi satte den till att släppa kulan på 10 grader så behöver den inte alls göra det. Många många skott är bortklippta från TV där bollen flög rakt upp eller till och med bakåt en gång. Det syns ett svagt märke på marken vid 15:42 där bollen slog i marken vid ett misslyckat skott, men det är ganska bra övertäckt av sand.

Ett skott åkte rakt bakåt in i TV teamet och slog av hörselkåporna av en ljudtekniker. Hade han stått 1dm åt sidan hade han nog fått väldigt ont i näsbenet…

Efter orangea lagets första skott lossnade repet som var fäst i övre änden av kastarmen. Då fanns det inget rep att dra ned för att ladda om trébuchen. Solen sjönk hela tiden ned bakom berget och produktionen försökte komma på ett sätt att ladda om den utan att behöva skotta ur 400kg sand från säcken. Det är väldigt högt upp till övre änden av slungarmen.

De kör fram en liten lastbil med hårt skal och ställer en trappstege ovanpå. Upp på den klättrar en snickare och kastar en lasso runt balken. Andra änden av snöret kastas ned till personer på marken som börjar dra i det. Det gäller att dra vinkelrät mot slungarmen för att inte snöret ska glida av eller glida ned och ge mindre hävarm. Det var tungt och svårt med tillslut kan vi få tag om hävarmen och dra ned nedåt med armarna. Vi var kanske 8 personer som gemensamt höll den nedåt samtidigt som några säkrade fast den i trébuchens botten.

En annan kille som stod uppe på lastbilens tak gick ut utanför kanten, så som vissa personer gör i tecknad film. Lastbryggan var nedhissad och den var lika vit som taket så han såg inte kanten. Han föll och gjorde en framåtkullerbytta och landade säkert. Det såg jättefarligt ut, men han hade utövat parkour så han var van att falla sa han.

Sen körde lastbilen iväg utan att tänka på att de hade en stege på taket. Vi tänkte att han bara skulle flytta lastbilen lite framåt, men den svängde runt och av flyger en stor trappstege och faller ned i marken.

Precis innan det orangea laget ska skjuta iväg sitt skott skriker studiomannen bryt! De har insett att de aldrig satte fast ett nytt snöre vid toppen av hävarmen, så skulle de skjuta iväg kulan skulle samma problem uppstå igen. Snabbt springer nån snickare fram och knyter fast ett nytt rep.

Erika skadade sig när de höll på att ställa in den inför sitt andra skott (om jag minns rätt), det var i vilket fall som helst före vi sköt vårt sista.

Hennes olycka var hemsk! Det hade redan varit mycket dramatik under dagen och nu var vi stressade eftersom solen var på väg ned och vi ville inte avbryta tävlingen i förtid.
Jag minns att jag reagerade på att ingen från produktionen sprang fram och hjälpte henne. De bröt tävlingen, men sen fortsatte de att filma. Vi deltagare fick ta hand om Erika tillsammans med ambulanstjejen.
Vi gick med Erika till ambulansen som hela tiden fanns på inspelningsplatsen och hon fick sitt knä och fotleder lindade, samt smärtstillande medicin. Samtidigt filmade de in i ambulansen, men då hade de fått klartecken från Erika att filma (i och för sig kanske svårt för henne att ta ett genomtänkt beslut i sitt chocktillstånd, men jag tror de har kollat med henne innan de sänder det!).

Hur som helst så kom hon ut från ambulansen och återkom till tävlingen när de sköt iväg sitt andra skott. På TV verkar det som att hon åkte iväg med ambulansen direkt. Men ambulansen måste alltid vara kvar på inspelningsplatsen (om det inte är något livshotande). Så efter tävlingen fick Erika åka till akuten med en personbil. Inte lika glamoröst som det verkade i TV. Turligt nog var ingenting brutet!
På akuten vågade Erika inte säga att hon blivit överkörd av en trébuchet på ett halv ton, utan sa att hon blev överkörd av en vagn. Det är nog inte så ofta som någon kommer till akuten överkörd av ett medeltida vapen, det är nog också första gången någon blir det på svensk TV.

Vi trodde från början att vi skulle få 5 skott vardera. Men på grund av Erikas olycka och att kampen mot solljuset så beslöt tävlingsledningen sig för att begränsa oss till 3 skott (de andra laget fick således bara två skott). Båda fick sitt sista skott efter att Erika gjorde illa sig. Det är väldigt förvirrande att se detta på TV för de har klippt i materialet en hel del för att få det att framstå mer dramatiskt.
Man kan se på Erika att när vi skjuter vårt sista (tredje skottet i TV) så står hon med filtar om sig för att hålla värmen. Tittar man väldigt noga så står hon med tyngden på bara ett ben också, eftersom det andra är skadat. Sen när de flyttar på den så har Erika inga filtar utan står i linne.
Innan de skjuter sitt skott ser man också att trébuchen är laddad, men sen när de puttar fram den är den oladdad.

Erika försvann iväg med personbil på kvällen och alla i produktionen och även deltagarna var uppskärrade efter dagens alla händelser. Så vi bestämde att vi skiter i synkarna och åkte tillbaka till hotellet för att vila istället.

2014-08-17 10.48.22

Vi var inte så glada över att ha vunnit med tanke på allt som hänt under dagen. Men det var skönt att ta min första hela vinst, tidigare har jag bara vunnit separata deltävlingar.


Andra tävlingen gick ut på att uppskatta tider. I första delen handlade det om radiobilar. Vi trodde att det skulle bli en till omgång med svårare moment (som att vi fick memorera bokstäver två gånger, med stegrande svårighet, i första avsnittet). Därför valde vi Linnea som aldrig hade kört tidigare. Magnus hade bra tidsuppfattning så han fick bli den som räknar. Vi tränade honom att hålla en bra räkning med hjälp av tidtagarur samtidigt som Linnea tränade på att köra.
Sen bestämde vi en hastighet som Linnea skulle hålla runt banan.
Vi markerade vissa punkter på banan där vi skulle passera på vissa utsatta tider för att veta att vi kommer i mål vid korrekt tid.

Vi bestämde också ett kodord ”Falukuriren” som stod för FK=Fart-Kontroll, som Magnus skulle ropa om vi låg före utsatt tid. Det innebar att Linnea skulle göra en kontrollerad krasch och jag skulle putta upp henne utan att stressa. Tyvärr fick vi aldrig använda vårt kodord för vi låg konstant efter utsatt tid.

Det kändes som ett TV spel, jag hoppade omkring bland däcken och flyttade på bilen. Studs, studs, studs! Även detta blev en fysisk gren för mig, jag ville inte förlora för mycket tid i krockarna!

Vi var inte tillåtna att stanna precis framför mållinjen i den här deltävlingen, inte heller med segwayen eller gräsklipparen. Fordonet måste hela tiden hålla sig i rörelse!

Vi räknade ut motorcykelns tid med hjälp av två accelerationer, en upp till 100km/h och en efter 100km/h fram till mål. Fick det till 7 sekunder.

Sen bad vi Magnus hålla en konstant tid på 50 meter, om varje 50 meter tar 15 så tar hela sträckan 120 sekunder. Sedan la vi till en sekund för att få 121 sekunder (eller 2min:1sek) som båda innehåller 21 i sig.
Vi hade nog mycket tur i denna tävling, för 4 tiondelars precision tror jag inte att vi hade i våra approximationer!

I andra tävlingen visste vi bara maxhastigheten på bilen, och ingen acceleration. Jag minns inte om vi visste något mer eller inte, men det kändes inte så omöjligt som det gör nu i efterhand. Det känns som om vi hade någon mer information…
När jag ser vår räknetavla ser jag att vi har skrivit 0-100 på 3.8 sekunder, men det kan ha varit Magnus som visste den siffran. Hur som helst fick vi ut accelerationen från det och körde på samma acceleration ända in i mål!

För att vi inte skulle kunna starta samtidigt som det andra laget (och därmed få samma felmarginal, och vinna totaltävlingen) fick vi lämna in våra tider och Micke vinkade iväg oss.

Magnus påstod att gräsklipparen ökade i hastighet av någon outgrundlig anledning strax efter halva sträckan. Jag vet inte om det var det som var anledningen till att vi gick in i mål för snabbt eller om det var vi som uppskattade accelerationen fel. Egentligen borde vi ha kommit i mål lite efter bilen om vi uppskattade dess tid för kort (pga för hög acceleration genom hela sträckan). Men det är nog mer fel i våra avrundningar.

Under tävlingen hade Erika jätteont i foten och gick på smärtstillande piller. En gång under dagen blev det något missförstånd mellan några i produktionen och de trodde att Erika hade brutit från tävlingen. De började planera om programmet, och det blev jättemycket rörelse, ingen dubbelkollade med Erika. När Erika fick reda på att hon var struken ur tävlingen blev hon naturligtvis jätteledsen. Men hon fick komma tillbaka till tävlingen och alla var glada att ha henne med oss! Hon är riktigt smart!
Det är stort av henne och Marie att själva ställa upp i duellen.

Duellen var spännande! Tyvärr var akustiken i hangaren inte speciellt bra. Vi hade väldigt svårt att höra deras påståenden när vi satt på läktaren. Även duellanterna hade svårt att höra varandra.

Det var tråkigt att förlora Marie. Vi hann bli bra vänner under programmet och hon är en bra människa! Det är alltid tråkigt med duellen där man vet att en av våra vänner måste lämna programmet.

Jag, Gustav, Erika, Magnus och Linnea är i FINAL! Vi nynnade på ”Jag kommer inte hem ikväll” hela vägen tillbaka till hotellet!

Citat från avsnitt två

Dags att sammanställa avsnitt tvås citat:

  1. ”Har man inte kul så gör man fel!” – Magnus
  2. ”Och så vill Ralph leda…. Heter han Ralph?” – Magnus
  3. ”Vi grävde våran egen grav – Marianergraven!” – Linnea och Fredrik
  4. ”Inte kanske dåligt… men Sämst!” – Fredrik
  5. ”Och dom säger att telepati inte fungerar. Klart det gör!” – Magnus
  6. ”Hjärnan och magen sitter ihop!” – Gustav

Det finns ett annat inofficiellt citat som jag gillar:

  1. ”Det kändes som en förlossning!” – Gustav när den stora bomben small!

Har ni några egna favoriter? Kommentera nedan!

EDIT 4 Oktober:
La till ”Och så vill Ralph leda…. Heter han Ralph?” på andra plats och ”Och dom säger att telepati inte fungerar. Klart det gör!” på femte plats.

Duellen

Tankar kring andra avsnittet

Knappt har jag hunnit smälta att Emma åkte ut innan det är ny dag och nya tävlingar!

Nu började produktionen också bli varm i kläderna och detta avsnitt flöt på bättre under inspelningen! Kanske tack vare vädret också?

Som jag skrev i förra inlägget, har ni inte sett avsnittet, så se det gärna innan ni läser vidare.

*** Soiler Alert ***

Vi hade spekulerat lite under gårdagen om lagen skulle bestå genom hela tävlingen eller om det skulle bli nya lag. Nu fick vi våra misstankar bekräftade, lagen kastades om! Det var rätt uppenbart en indelning mellan naturvetare och icke-naturvetare. Spännande tänkte jag!
Då visste vi också att det antagligen inte skulle bli någon gren där man måste räkna eller bygga saker.

Första tävlingen gick ut på att spränga bomber! Åtminstone jag hoppade till när Micke test-sprängde en laddning utanför flygbanan. Det var mycket kraft i den!

Själva tävlingen handlade inte så mycket om bomber, utan mer om kommunikation. Vi hittade på ett språk för att kommunicera färger och siffror på ett avstånd av 200 meter. Vi fick inte skriva lappar eller liknande, utan det var kroppsspråket som gällde!

Vårt språk bestod av 5 tecken som betydde olika saker beroende på vem som utförde tecknet och var den personen stod. Tecknen liknande i någon mån siffrorna 0,1,2,3 och 4. Noll var armarna ihop i en cirkel ovanför huvudet, 1 var en arm upp, 2 var två armar upp, tre var hela kroppen formad som en trea (med ett ben och två armar som treans armar) och fyra var ett kroppsligt X (som har 4 ändar).

Om den yngre personen i laget gjorde tecknet motsvarade de siffrorna rakt av: 0,1,2,3,4 medan om den äldre personen gjorde tecknet motsvarade de 5,6,7,8,9.
Stod personen på höger sida om bordet så betydde tecknet att vi skickade över en siffra, och om hen stod bakom bordet skickade vi en sifferkodad-färg (färgerna i bokstavsordning):

  1. Blå
  2. Brun
  3. Grön
  4. Gul
  5. Minns inte ??
  6. Röd
  7. Svart
  8. Vit

En kul sak var att de tre sista färgernas begynnelsebokstäver, som den äldre i laget skulle förmedla, bildar förkortningen ”Riks Svenskars Veteraner”. Det är bra med minnesord för att komma ihåg ordningen på färgerna.

Det andra laget skickade siffrorna med hjälp av en mänsklig klocka. De roterade visarna med armarna så många steg som de ville förmedla. Då kan man både räkna stegen och se var klockan befann sig på slutet. De knöt också näven vid 0,3,6,9 för att ha som referenspunkter. Mycket smart tyckte jag!
Färgerna förmedlades med en kod inspirerad av polisen: När man ska gå in i en byggnad så benämns byggnadens olika sidor vid färger. Så genom att låtsas att kroppen var en byggnad kunde de förmedla fyra färger genom att vrida på kroppen, sen la de till en arm för fyra siffror till. Tror jag?

En annan stor del av uppgiften bestod i att lösa ett antal problem. Utan svaren på problemen skulle det vara omöjligt att skicka över informationen som behövdes för att detonera bomberna.

Jag och Marie började med att lösa problemen medan Gerth och Linnea stod på andra sidan och avkodade våra svar. Vi löste alla problem snabbt, det enda vi hade problem med var en ekvation som gav 4 = 6, men då löste vi problemet grafiskt istället! Vi läste också samma fråga fel i stressen, vi läste ”På vilken våning bor jag?” men det var ”På vilken våning bor du?”. Sen hade vi lite problem med att tolka sista frågan, ville de veta antal unika färger i flaggan, eller det totala antalet färger? Men vi insåg ganska snabbt att det måste vara antal unika färger.

Gerth och Linnea avkodade också våra svar bra, de missade första siffran men bad om hela meddelandet igen och vi skickade om det. Vi behövde bara skicka om första siffran innan de märkte att den var fel och testade kodlåset igen. Skåpet öppnades! Yey!

Vi vann första delen, men än var det inte över. Vi bytte plats och det var dags för mig och Marie att ta plats vid detonationsskåpet.

Gerth och Linnea skickade över koderna. Vi fick brun av Linnea, men det skulle ha varit Gerth som signalerade vit. Detta framkom väldigt tydligt i programmet.

Sen hade Linnea och Gerth problem med uppgift två där en del bestod av årtalet då vår kung kröntes (vilket vår kung egentligen aldrig har gjort, Oscar II var den sista kungen i Sverige att krönas). De skickade först 55 men det talet fanns inte i kopplingsskåpet, så vi bad om meddelandet på nytt, då skickade de 57, men det fanns inte heller. Vi bad om hela meddelandet på nytt, men jag såg mönstret, så jag testade 59 (som var nästa stigande tal som existerade i skåpet) innan de hann skicka över svaret på nytt.

Men även med 59, som var korrekt tal, ville inte bomben sprängas. Det var förresten en sak som inte framgick i TV, båda lagen gjorde många testsprängningar, vi kopplade in sladdarna och sprang fram till knappen och tryckte för att se om det var rätt eller inte. Man kan ju alltid chansa!

Vi bad om hela meddelandet på nytt igen, men fick bara 59, och sen 60, 61, osv. De ville aldrig skicka om den bruna (som skulle ha varit vit) eftersom de kände sig säkra på den första uppgiften… Under tiden hann det andra laget ikapp, och därefter om oss. De vann andra omgången och fick ett försprång på 1 minut till sista avgörande omgången!

I sista omgången bytte vi tillbaka så att jag och Marie stod vid problemen. När vi möttes efter omgång två så kom vi överens om att även lägga till bokstäver till vårt språk, om det skulle bli något nytt okänt vi behövde förmedla i sista omgången. Vi bestämde att bokstäverna skulle kodas som tvåsiffriga tal, A=01, B=02, C=03 etc. och skickas när vi stod framför bordet. På det viset kunde vi överföra nya saker t.ex. att ”Koppla grön i gul” eller ”Tryck på vänster” om det skulle behövas. Det skadar inte att vara förberedd!

Den här gången var det tre sladdar som skulle kopplas, vilket de vid sladdskåpet inte visste.
Vi fastnade på problem 3 när man skulle räkna ut bokstävers position i alfabetet. Då tänkte jag att vi kan börja med att förmedla över de två första färgerna/siffrorna för att spara tid. Enda problemet var att det efter de två första siffrorna blev ett uppehåll när vi fortsatte räkna bokstäver, och när vi skulle skicka över den tredje siffra-färg-kombinationen trodde Gerth och Linnea att det var meddelandet på nytt från början, och de var låsta i att det bara var två sladdar.

Vi förstod inte att de bara trodde att det var två sladdar, så vi tänkte att vi måste ha löst någon uppgift fel. Jag var väldigt osäker på vilken färg bilen i KnightRider var (Marie hade inte ens hört talas om den så det var bara mig vi hade att gå på). Min första gissning var svart (vilket också var rätt), men sen testade jag röd och blå. Men det fungerade inte heller. Varje gång vi hade skickat två kombinationer tror jag att Gerth och Linnea genomförde en testsprängning eftersom de bara förväntade sig två sladdar. Detta fick till följd att varje gång vi skulle till att förmedla sista färgen bröts allting pga testsprängning (tiden stannades och båda lagen fick gå iväg från våra bord där vi räknade). Vi visste inte om det var vårt lag eller motståndarna som testade att detonera. När vi återkom förmedlade vi den tredje sladden, som nu uppfattades som en ny första sladd för Gerth och Linnea.
Medan kommunikationen strular försöker vi dubbelkontrollera alla våra svar och då inser vi att Marie har räknat fel på alfabetet, hon har tagit bokstaven T som bokstav nummer 21, men det ska vara 20. När vi inser det börjar vi skicka hela koden på nytt, men hinner inte mer än till andra siffran innan det andra laget har sprängt den stora bomben i mitten!


Andra tävlingen gällde geografi! Åh vad glad jag var att vi hade Linnea i vårt lag. Hon har suttit och läst i en kartbok om världens länder många gånger när vi haft paus. Även jag och Gustav har lekt med den boken!

Vi började på helt fel sätt. Vi skulle ha ritat på materialet där vi skulle såga istället för att rita på det blå stora havet. Vi fick upp en skaplig världsbild, men tiden rann iväg och vi hade inte tid att göra klart Asien, så det fick bli ett rätblock.

En intressant sak att notera var att både vi och de andra laget spegelvände Latinamerika i X-led.

Under tävlingen blev jag getingstucken. Det gjorde asont! Mycket ondare än vad jag mindes att det gjorde att bli stucken. Tror det var en riktigt giftig geting!! Dödade den när den satt kvar i mig så kanske tryckte in det sista giftet i magen också.

Under tävlingen så tog de ut oss en och en till synkar (korta intervjuer) och pratade lite om hur vi tänkte och vår strategi. När jag står i synken och pratar, så kom ambulanssjukvårdaren som finns på inspelningsplatsen för att spruta kylsprej på mitt stick (samt frågar om jag är allergisk, men det är jag som tur inte!).

Tävlingen gick inte så bra för nått av lagen, eller ja, vi hade väldigt bra koll på var länderna låg inom kontinenterna, men själva kontinenterna var förskjutna. Hade man t.ex. lagt Afrika på rätt ställe så var båda länderna i Afrika på rätt plats. Det var inget land som vi inte visste var det låg. Men tyvärr ingen som hamnade helt rätt ändå.
Det andra laget hade också bra koll, och fick två som hamnade helt rätt! Dessutom hade andra laget en mycket finare karta!

Del två gick ut på att placera ut pilar på en ”icke-hemmasnickrad” världskarta. Fem frågor var och eventuellt en utslagsfråga om det fortfarande är lika.
Det andra laget fick börja med två poäng (som var deras två länder). Det är en 40% ledning (2/5=0.4). Det tyckte vi att var orättvist eftersom vi i avsnittet innan hade vunnit de två deluppgifterna med bokstäverna och inte fått någon fördel alls inför siffra-tal-uppgiften som vi förlorade.
Vad hade hänt om de hade fått 3 länder rätt? Eller 5 länder rätt? Hade sista tävlingen inte spelat någon roll då?

I vilket fall tycker jag att vi presterade bra i tävlingen! Vi hade rätt på alla frågor utom K2. Eller vi visste att världens näst högsta berg var K2, men tyvärr placerade Gerth pilen på fel ställe, trots att K2 var utmärkt på världskartan.

Måste dock erkänna att våra frågor kändes enklare än det andra lagets. Jag hade ingen aning om var OS 1952 arrangerades. Den andra frågan angående drottningens födelseland hade de otur med. Erika hade fått samma fråga i ett mobilspel dagen innan och svarat Tyskland och fått fel för det. Detta ledde till att tävlingsledaren sprang iväg med sin mobiltelefon och dubbelkollade svaret.
Spännande blev det! Vi hämtade ikapp deras ledning och det gick till utslagsrond! Frågorna tog vi dock helt slumpmässigt ur väskan, ingenting var uppgjort!

Jag valdes till att spika upp vår pil på Marianergraven. Jag visste egentligen bara vilket hav den låg i, och tänkte att det nog ligger en bit utanför Japans kust. Men det räckte inte ända fram, Gustav var duktigare!

Vi blev besegrade på målsnöret även här och fick lov att utse två personer till duellen. Igen. Jag hatar det.

Jag var rädd att åka ut. Men samtidigt kände jag mig säkrare på att få vara kvar den här gången än i förra avsnittet. Kanske beror det på att jag nu varit med om den här situationen tidigare eller på att jag visste att de andra i laget också hade gjort misstag: Gerth hade satt K2 fel, Marie hade räknat bokstaven T:s position fel och Linnea hade räckt upp handen på fel ställe. Jag var såklart inte felfri jag heller, jag hade spikat upp Marianergraven på fel ställe och började skicka över två sladdar innan vi hade räknat klart den tredje vilket förvirrade motparten.

Det blev en diskussion i laget. Vi satt först alla fyra och pratade, och sen hämtade kamerateamet iväg oss en och en för synkar och då kunde vi passa på att prata om personen som var borta. Det var inte så att vi pratade i smyg, utan alla visste att de andra skulle prata om en själv när man gick iväg.

För mig var det rätt tydligt vilka de andra ville ha ut och jag tänkte att om jag är pragmatisk så låter jag dem få som de vill (eftersom de inte ville ha ut mig). Dessutom höll jag med dem i deras analys. Jag pratade med Linnea som var orolig och förklarade att hon troligtvis sitter säkert, spänningarna mellan Marie och Gerth var större, fokus låg inte på Linneas misstag.

När alla ville ha ut Gerth så anmäler han sig frivilligt till duellen. Det var modigt gjort av honom! Jag blev imponerad av att han själv insåg att han var rätt person för duellen, även om han först tyckte att den som redan duellerat skulle vara immun för en till duell. Dessutom sa han till mig att han gärna ville duellera mot Marie för att sätta dit henne, tolkade jag det som.

Både jag och Linnea drog en lättnadens suck när vi slapp duellera. Det är jobbigt psykiskt att inte veta hur det ska bli. Nu hade jag varit med om samma jobbiga press två avsnitt i rad, det är tufft efter långa dagar med många utmaningar. Precis före duellen sa Gerth att han ställde upp för att han tyckte att det var ett låst läge, men det håller inte jag med om. Jag tyckte att vi hade haft en bra diskussion där vi var rätt eniga om vilka som ville duellera. Åtminstone att han skulle duellera. Nu framstod Gerth som en martyr som offrade sig för lagets skull. Men men, det fick han väl känna.

Andra duellen

I duellen skulle Marie och Gerth memorera färger i stil med Simon Says.
Bara för att klargöra lite klagomål på uppgiftens framställning som jag har läst på nätet: I TV låter det som att den person med längst korrekt serie vinner, men det är den med längst serie från och med första färgen som vinner. Det tyckte jag att framkom tydligt för oss som var på plats.

Det var en snabb duell jämfört med förra avsnittet! Marie hade en smart taktik där hon ignorerade lampornas färg och bara tänkte på vilken ordning de var placerade. Första lampan betydde 1, andra 2, tredje 3 och sista 4. Då kunde hon bilda en talserie och memorera lamporna. Inför andra omgången bildade hon tvåsiffriga tal för att kunna memorera längre serier.

Gert översatte färgerna till dess begynnelsebokstav, men fick problem med att både Gul och Grön förekom och då tog han andra bokstaven U och R istället. Tyvärr glömde han bort de första bokstäverna när han försökte memorera de sista.
Han lyckades bara memorera 2 färger i första omgången och endast 1 färg i andra omgången, vilket gjorde att Marie vann!

Det är aldrig kul att förlora en deltagare. Vi hade kommit nära Gerth och han bidrog också till stämningen på inspelningsplatsen!

Vi blev klar tidigare denna kväll och alla hann synkas innan vi åkte tillbaka till hotellet för att äta middag och vila upp oss inför morgondagens äventyr!

Reaktioner på första avsnittet

Jahaja, är det såhär att vara känd?

Folk kommer fram till mig på skolan och frågar om det är jag som var med på TV i Söndags. Jag ler och svarar ”Japp! Hoppas jag skötte mig?”. Det är både vänner, personer jag knappt pratat med och totalt okända personer som kommer fram till mig.

Igår när jag cyklade till skolan höll två personer på att krocka för att de tittade på mig och jag tittade tillbaka på dem. Sen gick min bromsvajer av och jag höll på att köra ned en stackars fotgängare. Han utbrast ”Åhh, tänk att nästan bli omkullåkt av sin kändiscrush!” varvid jag säger ”Förlåt!” lite skamset. Vi gjorde sällskap ett par hundra meter mot skolan och utbytte några tankar, det var trevligt!

Jag har fått otroligt mycket fin respons på facebook. Personer som jag sällan pratar med har skrivit till mig och sagt att jag är en inspiration för dem, det värmer otroligt! Dessutom har okända människor skickat vänförfrågningar till mig (vilket alltid sker efter VM eller OS i robotik, men då brukar det vara Japaner, det känns närmare när det är okända svenskar som vill bli vän med mig).

Idag kom det fram ett gäng på tre personer i skolan och frågade mig hur det var att vara med i TV. Jag svarade att det var kul, och extra roligt att så många har sett mig!

Det är ju kul på ett sätt! Men samtidigt jobbigt att inte vara anonym på skolan längre. Jag vill inte vara trött eller deppig när det kommer fram folk och pratar med mig. Jag får fixa mig lite extra varje morgon!
När jag inte orkar med alla blickar från folk så gömmer jag mig i robotlabbet (Shhh! Avslöja inte gömstället för någon!) där jag lär Nao att laga mat. Men väldigt kul att programmet fått sån uppmärksamhet!

nao

Även på nätet har programmet fått mycket uppmärksamhet! Det var trots allt 1.4 miljoner tittare.
Vi har t.ex. fått en tråd på flashback, där de såklart anklagar SVT för rasism: ”Bara vita människor med i programmet.. Nej jag tycker allt att SVT är lite rasistiska”. Men de skriver också mycket bra, t.ex. ”Tråkigt att Emma åkte redan nu. En avsevärt bättre förebild att ha på TV istället för att ha blåsta bloggerskor och dumma atlettjejor.” och ”Synd att Emma åkte. En bra förebild för unga tjejer och killar. Speciellt nu i dessa tider när både Big Brother och Paradise Hotel lockar yngre”.

Även på twitter har kommentarerna haglat! Många positiva kommentarer! Många gillar Linneas vackra svar!

Sen har flera bloggat om serien, mig själv inkluderat.
Womengineer hoppas att vi i fortsättningen får visa publiken vår spetskompetens! Jag hoppas också det kommer nått om robotar! Hoppas, hoppas! Vidare skriver hen att det var synd att Emma åkte ut:
”Jag menar 19 år och redan läst flera högskolekurser i matematik? Det imponerar i alla fall på mig. Sedan får hon såklart ett stort plus för att hon gillar programmering med. Hoppas på att fler unga tjejer tar efter Emma!”

En mensans betraktelser skriver roligt om programmet! Extra kul är att hen gillar mig, Emma och Gustav:
”Gustav och Fredrik är mina övriga favoriter. Gustav verkar vara otroligt framåt på ett skärpt sätt. Vem kan inte älska en ung professor kalkyl aka Fredrik!” och ”En rolig detalj är att Fredrik bor i Sifferbo … ”

Många kommentarer handlar om okunskap hos de som jobbat med programmet:
”En lite irriterande detalj var att omgång tre var helt avgörande. Trots att blå laget ledde stort efter två omgångar, lyckades röda laget vinna. Jag gillar inte sådan inkonsekvens i tävlingars uppbyggnad.”

”[…] jag tycker att frågan som ställdes efter de två fallskärmshoppen var felaktigt formulerad. Frågan formulerades som att planets beteckning innehöll tre siffror som skulle adderas med övriga tal som nämndes. Utifrån denna formulering tycker jag det var rätt att summera de tre siffrorna var för sig”

”Den rimliga tolkningen är att man ska addera siffrorna, alltså att det blir 10 i första momentet. Hade Micke menat något annat borde han ha sagt att de tre första siffrorna utgjorde ett tal eller något sådant.”

”Så som Lejnegard formulerade uppgiften borde det ha varit helt rätt att summera de tre siffror som ingår i flygplanets beteckning. Dessutom hade lag blå klart för sig att samtliga tal skulle adderas. Ett riktigt justitiemord, som slutade med att den vaknaste deltagaren åkte ut.”

”[lag blå] var utklassande och ändå förlorade de.”

”Kanske borde anställt något geni att faktakolla frågorna Willis Tower 442 m är INTE högre än Taipei 101 som är 508 m.”

”Tyngd vs Massa. Förstår helt och hållet varför astronomen ”missförstod” frågan(hon svarade korrekt, vilken jävla idiot använder tyngd i rymden?) och icke-astronomen förstod den därför de var på samma våglängd som den kom på den/bestämde att den skulle vara med..”

”Glöm inte kartongerna! Sjukt pinsamt att 2014 sända ett program där en frågesport utförs med hjälp av pappkartonger med A4-ark påklistrade.”

Avslutar med några (ja, jag har sållat bort över hälften!) av mina favorit-tweets!

10714790_10152626638226311_1480411971_n

Citat från avsnitt ett

Det levererades några minnesvärda citat från avsnitt ett tycker jag, här är mina favoriter:

  1. ”Skarpa klackar ger skarpa tankar” – Linnea
  2. ”Allting är ju relativt. Utom ljusets hastighet i vakuum.” – Linnea
  3. ”Finns det något finare än prefix?” – Linnea
  4. ”Orange is the new black” – Linnea
  5. ”Edvard Munch dog fort.” – Fredrik
  6. ”Det är nog målfoto på den där!” – Gustav

Nummer två har till och med fått en egen hashtagg:

Efter första avsnittet leder Linnea citatsligan!

Har ni några egna favoriter?

EDIT 25 September:
La till ”Finns det något finare än prefix?” på plats tre!

EDIT 3 Oktober:
La till ”Orange is the new black” på plats fyra.

10711570_10152626638316311_1469187351_n

Tankar om första avsnittet av Genikampen

Äntligen har första avsnittet sänts i TV och jag kan prata fritt om vad som egentligen hände där på flygfältet utanför Nyköping. Åtminstone vad jag var med om första dagarna!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är jättebra att SVT gör en sån här satsning! Jag tycker att det är bra med ett familjeunderhållningsprogram där kunskap står i fokus! Det behövs som kontrast till Atleterna och Paradise Hotel (mer om PH i ett senare inlägg!). En av anledningarna till att jag sökte var för att jag har en förhoppning om att programmet kan inspirera barn och ungdomar till att plugga, för med kunskap kommer häftiga upplevelser (som att hoppa fallskärm och memorera bokstäver!).
Jag hoppas också att programmet kan påverka samhällsbilden av oss ”genier”. Publiken får se att man kan vara ”smart” och ändå social, även om vissa av deltagarna kanske saknar lite ödmjukhet …

Anledningen till att jag har citattecken runt genier och smart är för att jag inte tycker att vi är speciellt mycket smartare än någon annan. Vi har våra specialområden som vi är ganska duktiga inom, men det betyder inte att vi är bättre än andra personer. Kanske har det att göra med att jag är uppvuxen på landet där jante-lagen är utbredd, att jag vill inte vara bättre än någon annan …

Jag är inte helt nöjd med marknadsföringen av programmet:
”Några av Sveriges skarpaste hjärnor””Personer som älskar att ha rätt och hatar att ha fel”. Nej, det gäller inte mig i alla fall! Jag erkänner gärna när jag har fel. Jag vill bli rättad av andra för att själv utvecklas. Men jag förstår om formuleringarna behövs i TV-sammanhang för att locka tittare!

I vilket fall som helst så är okunskap en stor drivkraft hos mig! Jag vet att jag inte kan allt, och det sporrar mig till att lära mig nya saker! Jag vill hela tiden bli bättre :) Det var en annan anledning till att jag sökte, jag ville utmana mig själv och testa på något nytt!

Har du inte sett programmet än så rekommenderar jag att du gör det på svt play innan du läser vidare.

*** Spoiler alert ***

Mycket är inte som det ser ut på TV. Men en sak vill jag vara tydlig med, alla tävlingar är autentiska och ingenting är uppgjort i tävlingarna!

Så vad hände egentligen? Mina kommentarer kommer troligtvis riva ned den fjärde väggen.

Jag blev upphämtad av en taxi på stationen som körde mig till Nyköpings hotell där vi bodde under inspelningen. Väl på hotellet träffade jag de andra deltagarna som dök upp en efter en. På kvällen kommer även deltagaransvarige och pratar med oss om morgondagens planer.

Första dagen spenderade vi i ett grustag för att ta pressbilder och även introt när vi går över åkrarna. På kvällen spelades vinjetten in i en studio i Nyköping. Vi fick även träffa Micke Leijnegard och andra i produktionen. Det var ett massivt grustag och dramatiska moln på himlen! Rätt cool scenmiljö!

Dagen därpå var det dags för första tävlingen! Vi åkte inte tillbaka till samma grustag utan nu var vi på ett gammalt militärt flygfält. Det var ett stort hemlighetsmakeri och vi fick inte veta någonting i förväg. Vi vallades omkring som en skock får och fick inte röra oss utan tillåtelse på inspelningsplatsen.

Vi gjorde vår entre på flygfältet och blev uppdelade i lag. Efter varje stor grej som hände var det ofta en paus för individuella intervjuer (synkar kallas de!), så även efter laguppdelningen! Eftersom vi i programmets ögon precis hade träffats och vi inte kände varandra sedan tidigare kunde vi bara svara nått om ålder eller kön när de frågade oss om hur laget kändes, fastän vi redan hade umgåtts i över ett dygn.

Sedan fick vi veta att en i laget skulle hoppa fallskärm! Vid det här laget hade vi inte koll på att det skulle vara tre ronder. Vi visste bara att det var en tävling och utsåg den vi trodde skulle prestera bäst i den tävlingen (även om jag var väldigt osäker på min minnesförmåga! Jag kände mest att ”Jag vill hoppa!” utan att tänka efter…). Jag är en sån person, jag säger snabbt ”Ja” till nya möjligheter/utmaningar!

Precis efter att vi filmat detta och gjort synkarna så blåste det upp till oväder och vi fick sitta i ett tält och vänta ut regnet. Efter några timmar bestämde sig piloten och produktionen (i samrådan med SMHI) att skjuta upp hoppet till dagen därpå. Det var hemskt! Nu skulle jag behöva spendera natten med ångest för att hoppa från ett flygplan! Usch!
Jag visste att jag skulle memorera bokstäver, så under kvällen rabblade Gustav bokstavskombinationer som jag skulle träna på. Från början hade jag tänkt att visualisera något eller bilda en mening med bokstäverna som begynnelsebokstäver, men vi insåg snabbt att det smartaste var att bara bilda ett uttalbart ord med dem.

När vi kom tillbaka till hotellet googlade jag lite på Dag, killen som jag skulle tandemhoppa med, för att se om han var duktig eller inte. Det var inte så smart kan jag konstatera i efterhand. Det jag hittade var ”Han föll fritt mot döden” där Dag beskriver hur det känns när fallskärmen inte utlöses: ”Hjärnan fastnar i dödsångest. Du vet att du ska död och du vill inte dö. Det är fruktansvärt”….
Hemsk natt! Samtidigt visste jag att jag måste sova för utan sömn klarar inte hjärnan av att memorera bokstäver! Och jag visste också att morgondagen skulle bli lång, riktigt lång, eftersom vi skulle spela in båda dagarna imorgon.

Avfärd från hotellet klockan sju på morgonen. Det var en fin morgon, ovädret från igår var som bortblåst. Vi kom fram till inspelningsplatsen och jag tog på mig overallen och gjorde mig redo för att hoppa. Snackade lite med Micke innan vi hoppade in i planet.
Har ni åkt en Cesna någon gång? Det planet lyfter tvärt, mycket brantare stigning än ett stort passagerarplan! Upp, upp, upp! Nervös, nervösare, nervösast!

De öppnar dörren på 4000m höjd. Det blåser utanför.
Först hoppar Magnus! 20 sekunder efteråt vet jag att det är min tur.

Sätter mig tillrätta i dörren, med benen utanför flygplanskroppen. Sätter ihop båda benen och böjer dem ned under flygplanskroppen. Min kropp formas som en bakåtböjd banan. Trycker till med benen mot flygplanet och faller handlöst ned mot marken.

Vi tumlar runt och snurrar okontrollerat i luften. Jag ser marken ibland och himlen ibland. Håller i mig i min sele. Efter ett par sekunder knackar Dag på min axel, vilket betyder att jag ska släppa selen och föra ut armarna som vingar. Jag försöker fokusera på marken för att se några bokstäver. Vi visste inte alls var de skulle finnas eller hur stora de skulle vara.

Låååångt ned ser jag små vita bokstäver. Jag försöker fokusera, men har svårt att avgöra om det är ett H eller M. Blir arg på mig själv att vi har valt mig när jag inte har perfekt falksyn. Jag fokuserar på bokstäverna och försöker ignorera att jag faller i 200km/h. Det är rätt intressant hur man mentalt kan slå bort såna saker.
Marken kommer allt snabbare närmare, men efter ett par sekunder fälls fallskärmen ut och vi stannar. Det kändes som om vi stannade till helt i luften. Selen spänner hårt mot kroppen. Sakta gungar vi vidare, bokstäverna är nu tillräckligt stora för att se dem bra och jag bildar ramsan NAGEN LIV. Dessa två nonsensord rabblar jag för mig själv medan Dag styr oss bort från bokstäverna. Vi fick alltså inte se dem hur länge som helst utan bara under en begränsad tidsperiod.

Vi landar ungefär 1km från inspelningsplatsen och där väntade en golfbil på mig och Magnus. Vi åkte golfbilen tillsammans tillbaka till våra respektive lag. Under färden utbyter vi några ord, men mest tror jag vi rabblade våra ramsor.

Framme på inspelningen fick vi ställa upp på en startlinje innan studiokvinnan Emma gav oss klartecken för att springa in i bild! Resten fick ni se i TV: Vi skrev upp massa ord och vann första tävlingen :)

Efter första tävlingen fick vi veta att vi skulle göra ett till hopp, och helst byta person! I vårt lag var det enkelt att byta person då alla ville hoppa!
Gustav och Erika som valdes fick inte reda på de nya förutsättningarna. De visste alltså inte att det fanns fler färger på bokstäverna och att det bara var de vita som gav poäng. När Gustav och Erika sprang fram till oss talade vi om för dem att det bara var de vita som skulle användas.

Gustav hade tänkt till och bildat olika ord för de olika färgerna medan Erika inte visste hur hon skulle särskilja färgerna. Gustav hade däremot ett annat problem, han hade nästan glömt bort ett av sina nonsensord när han hade dansat makarena i golfbilen påväg till inspelningsplatsen! Typiskt! Men jag tror att han kom på det på startlinjen! 😉

Erika var säker på att hon fick med alla bokstäver, medan Gustav missade några vita (men var säker på vilka som var röda), så hopparna var båda duktiga! Men vi kom på fler ord och hade ”rätt” bokstäver vilket gjorde att vi även vann del två av denna tävling!

Del tre handlade om att minnas olika data som Micke hade sagt dagen innan när han presenterade oss för planet. Dessutom skulle vi uppskatta planets längd och höjd!
Jag är grymt imponerad av Emma som mindes alla siffrorna! Så bra sifferminne har inte jag! Hon hade tyvärr vänt fel på planets modellbeteckning, 280 istället för 208, men nu frågade Micke efter siffersumman (det var både jag och Emma helt säkra på) och den blir 10 i båda fallen.

Det andra laget mindes inte räknesättet, men de enades tillslut om addition. Vi adderade våra siffror och de adderade sina:

Sak Facit Blå Orange
Beteckning 208 2
8
0
252
Hastighet m/s 55 55 55
Hastighet knop 80 80 80
Planets längd 12.6 12 115
Planets höjd 4.46 4.5 3.85

Summa 360.06 161.5 504.7

Uppenbarligen hamnade vi knappt 200 ifrån korrekt svar, eftersom vi missuppfattade uppgiften >< Men men, det gick inte att göra någonting åt nu i efterhand. Micke Leijnegard fick lära sig att siffror inte är samma sak som tal. Anledningen till att han sa siffror var för att vi inte skulle bli förvirrade av att modellbeteckningen innehöll bokstäver. Men vi blev mer förvirrade av att han sa siffror... Anledningen till att oranga laget uppskattade längden till 115 var inte för att de har värdelös avståndsbedömning, utan för att de skrivit ett otydligt kommatecken i 11.5 som försvann i stressen när de summerade ihop talen. Otur! :(

Det var också orättvis poängsättning (tycker jag!). Jag tycker att de borde ha skalat poängen mot hur långt ifrån facit man hamnade. Nu blev de två första fallskärmshoppen värdelösa eftersom allt hängde på sista grenen. Det kändes lite oschysst då vi ledde med över 100 poäng!

I vilket fall som helst var det inget som vi kunde påverka utan det var mer att acceptera situationen och titta framåt istället!

Eftersom vi hade hoppat över flygningen under gårdagen så fick vi köra två tävlingar idag istället. När vi samlades för andra tävlingen frågade Micke om vi sovit gott och om vi hade läst någon bok under gårdagen, men vi hade ju inte sovit, Gustav och Erika var fortfarande fulla av adrenalin från hoppet!

Vi svarade på frågorna och gjorde vårt bästa! Jag tycker att det gick bra i första omgågen, jag kunde Tintin och jag kunde Thriller (som var för modernt för Gerth!). Han kunde ingen av de gamla frågorna.

I andra omgången hade Emma och Gustav problem och fick inget rätt. Emma tänkte ”Oh det där är ju Taipei, där var jag för en månad sen, det var typ högt. Jag tar den!”, men icke sa tävlingsledningen…
Willis Tower har två radiomaster, med en höjd på 86 meter. Med dessa blir totalhöjden 527 meter, jämfört med Taipei 101 som är 508 meter.

Men:
”Spiror ska inte förväxlas med master, då master inte räknas med i byggnadshöjden. Ett exempel är Willis Tower i Chicago vilken skulle fått behålla epitetet världens högsta byggnad fram tills Burj Dubai uppfördes om man räknat in masten. Men som reglerna föreskriver räknades istället Taipei 101 och Petronas Towers som de högsta byggnaderna i världen mellan år 1998 och 2007.”

Nåja, ingen tjänar på att gnälla mer, bara att bita i det sura äpplet och se framåt! :)

Båda lagen hade sett två av svarsalternativen till omgång tre när vi gjorde omgång ett och två, det var en ekvation och en bild på en planet som var synliga bakåt. Detta var troligtvis anledningen till att andra laget valde Marie. Dock visste vi varken temat eller frågorna. I sista omgången körde jag och Emma igen eftersom jag hade haft rätt tidigare och Gustav ville att jag skulle köra, Emma valde vi för att hon är bra på matte (bilden på ekvationen som vi sett).

Jag tyckte att jag och Emma klarade oss bra! Det enda vi hade fel på var boxningen… Jag är inte speciellt sportintresserad! Jag är tveksam till att Gerth hade haft rätt på boxningen, fastän han sa i programmet att han skulle haft mer rätt i sista omgången än oss unga…

Sen var det dags för duell. Klockan började närma sig 21 och det regnade ute. Vi hade varit på inspelningsplatsen i alldeles för många timmar (över 12…) och började bli slitna i huvudet. Dessutom hade jag sovit väldigt dåligt natten till idag eftersom jag hade ångest för att hoppa fallskärm. Jag var väldigt glad att jag slapp duellera! Tack Gustav för stödet!

Vi hade ett komplicerat röstningssystem där man kunde lägga en röst på en person och två på en annan person. På det viset kunde vi ranka vilken vi helst ville skulle duellera. Anledningen var mest för att få större spridning på rösterna, vi ville inte riskera oavgjort, och vi skulle utse två personer från vårt lag!

Vi har inte tidigare hört vad de andra sagt om oss i synkarna, så jag blev varm i hjärtat när Gustav sa att han ville ha mig kvar i tävlingen!
Tyvärr kan jag avslöja att jag inte var lika snäll mot honom då jag själv la en röst på honom för att få behålla Emma i tävlingen, men det behöver ni inte säga till Gustav! Shhh!
Min dubbelröst la jag på Gerth, vilket jag tror att Emma och Gustav också gjorde.

Duellen blev utdragen. Minns inte exakt hur länge, men över en timme höll de på. Det är svårt att hålla fokus så länge och vi såg på Emma att hon blev stressad av att vara jagad av Gerth. Pusslen var riktigt svåra! Och efter en lång dag är det tufft!

Tillslut segrade Gerth. Jag hade hellre sett Emma kvar i programmet. Men tävlingen var avgjord och vi fick säga adjö till Emma.

Hon togs snabbt iväg för synkar och sedan åkte vi tillbaka till hotellet.

Efter midnatt kom Emma tillbaka till hotellet där jag och Gustav satt i lobbyn och väntade på henne. Hon hade missat middagen på hotellet, men hade med sig en hamburgare från Max! Vi satt och pratade lite. Sven fick träffa Rufs.

2014-08-14 00.04.46

Efter frukosten fick vi ta adjö av Emma på riktigt när vi åkte tillbaka till inspelningsplatsen för nya äventyr!

Krabba på bädd av sallad

Geocaching + Polis = Galen kväll!

Hände nått så sjukt märkligt ikväll! Jag förstår inte hur jag lyckas hamna i så konstiga situationer hela tiden…

Stack ut för att äta middag vid 20-tiden. Tänkte röra mig in mot centrum och längsmed vägen ta några skatter! Gick igenom Parque del Retiro och loggade tre skatter, sen fortsatte jag upp mot Puerta del Alcalá där jag letar efter ”Miralá…. miralá”, när jag står där och känner efter under räcket till ett parkeringsgarage skriker någon man ”Vad håller du på med?!” med skarp stämma. Jag vänder mig om och ser en man i mörk kostym tillsammans med en välklädd kvinna i mörka glasögon. Hon säger att hon är polis och frågar vad jag gör. Jag tänker ”Fan, fan fan! Varför bli upptäckt nu, i Spanien, och av Polisen??”. Jag har hittat nästan 200 skatter och bara blivit upptäckt en enda gång vad jag minns (då i Sverige).

Aja, jag tänker att det är väl bara att försöka förklara och hoppas på att de köper det. ”Es un juego, estoy buscando un … como se llama, treasure? … ”

De lyssnar och berättar att de misstänkte någon form av knarkgömma. Mannen berättade att han jobbade i närheten och har sett andra personer leta efter något just där, men har aldrig tidigare vågat konfrontera dem.

För att styrka min berättelse känner jag att jag måste hitta skatten för att visa att den innehåller en loggbok och inget knark. Jag letar och letar, utan framgång, samtidigt som jag förklarar för dem att det är ett spel som pågår i hela världen och att jag själv är från Sverige. Jag visar också appen jag använder i mobilen och där kunde de se spoilerbilden som visade exakt samma ställe.

Efter en liten stund säger kvinnan ”Lo he encontrado!”, hon säger att hennes polisögon har lätt att uppfatta suspekta lådor.

Jag öppnar lådan och ser att det t.ex. hade varit en från Prag där, vilket imponerade på poliskvinnan som hittade skatten!
Det låg till och med en stash-note på spanska i lådan så de kunde få läsa en lite bättre förklaring till vad spelet gick ut på!

Precis efter att jag signerat loggen och tänkte lägga tillbaka skatten kommer ytterligare en man förbi. Det var en sån där försäljare som brukar besöka restauranger och sälja rosor. Mannen i kostym hälsade på honom och presenterade mig för honom, vilket jag tyckte kändes lite märkligt. Hur kan en liten gatuförsäljare känna till den här bankmannen, eller vad han nu jobbade som?

Gatuförsäljaren sa ”Eso es un gran hombre. Un gran, gran, gran hombre!” och jag förstod att han verkligen såg upp till honom. Men vem var han? Var det någon känd spansk politiker? Mannen svarade lite generat att gatuförsäljaren minsann inte heller var vem som helst, han orkade gå över 2 mil om dagen för att sälja blommor.

Mannen i kostym sa till gatuförsäljaren att jag var värd en ros, så gav gatuförsäljaren mig en röd fin ros.

Sen tackade de för sig och skulle gå vidare, jag tackade så hemskt mycket för rosen.

Men precis när jag vände mig om sa han ”¡Hombre! habéis cenado?”, alltså om jag ätit. Jag sa njae, att jag faktiskt var ute för att hitta någonstans att äta. Han svarade att jag inte behövde leta något mer, för han var hade ett ställe. Han var alltså restaurangägare!

Vi gick runt hörnet och jag vet att jag befinner mig i de rikare områdena i Madrid. Vi går fram till en lyxrestaurang vid namn Ramses. Han ber mig att sätta mig ned medan han pratar lite med en vakt. Sedan säger han till mig att jag är inbjuden och önskar mig en god måltid innan han går tillbaka till sin fru.

El camarero (har glömt vad det heter på Svenska ><) kommer fram och önskar mig välkommen och frågar om jag vill ha menyn. ”Ja tack”, svarar jag och försöker tänka på att vara så artig som möjligt.

Jag får en tjock meny, men hittar ingen mat… Det är tydligen en dryckes-meny! Jag bläddrar lite försiktigt i den och svimmar av priserna, det fanns vin för över 300€. Hittar inget för under 15€, får lite panik och funderar på om man kan beställa vatten på ett sånt här ställe.

Innan jag hinner bestämma vad jag vill ha så kommer el camarero tillbaka och frågar vad jag vill ha, jag försökte lite snyggt säga att jag inte dricker alkohol och undrar om det finns nått alkoholfritt. Han svarar att visst gör det det! Vad vill du ha? Vill du ha en ”Mojito sin alcohol”? För att inte krångla till det så svarar jag ”Si, si, me parece bien!” varpå han ställer lite följdfrågor om smak, temperatur och fruktighet. Jag försöker så fint jag kan säga ”ta whatever som är gott!”.

Sen frågar han vad jag vill ha att äta: Fisk, Kött eller Fågel? Jag tänkte wtf, kan jag inte få se menyn? Men svarade ”Fisk” för jag är trött på kött (och fågel är inte min starka sida)… Då går han iväg och hämtar en specifik meny för kötträtterna och jag förstår att detta ställe är speciellt! Jag har nog aldrig varit på en så fin restaurang! Jag tänker hela tiden ”Måste Nia, inte Dua!”.
Kollar igenom menyn, men känner mig lite stressad, för camareron står bredvid och tittar på mig. Ögnar snabbt igenom priserna som stressade mig ännu mer… Tog det billigaste (vet inte vad det är, nånting Mar de Buyon tror jag) för 22€.

Strax därpå kommer de in med ett fat oliver, syltlök och en skål med tre olika sorters varmt nybakt bröd. Dessutom kom min iskalla Mojito som var röd och fruktig! Jag sitter och njuter av detta en bra stund, gott var det! Justja, det var en skål med stora goda parmesanbitar också! Riktig parmesanost!

Ser fyra vakter gå omkring med hörsnäcka och mygga. Funderar på vad de gör där, men tänker att de kanske är livvakter till någon av gästerna (som såg ut att vara rika) eller så är de anställda av restaurangen för att ge trygghet till gästerna. Lite läskigt att vara på restaurang med så mycket folk runt omkring.

Tillslut (inte så lång väntan egentligen, hade fullt upp med oliverna) så kom maten in! Det var inte så stor skål, men vad ska man förvänta sig på ett sånt här ställe egentligen?
Det såg snyggt ut! Rosakött på en bädd av grön sallad, med nått vitt i mitten. Dessutom lite sjögräs i kanten. Jag tänker att det är nog ätbart, annars skulle det inte ligga på tallriken!
Krabba på bädd av sallad

Smakar lite försiktigt, försöker sitta rak i ryggen och äta med både kniv och gaffel. Anstränger mig för att äta långsamt.
Det smakar ungefär som Krabba. Det kan mycket väl ha varit krabba, med det rosa köttet i botten och det vita ovanpå. Sen slår det mig att det kanske är hummer. Jag har nog aldrig ätit hummer så jag vet inte hur det smakar, men om det är liknande krabba så kanske det var hummer?
Hur som helst var det gott! Mycket gott! Och till min förvåning blev jag mätt, även om det från början inte såg ut att vara så mycket!

Efteråt kommer camareron fram och frågar om jag var nöjd, jag svarar att jag är jättenöjd och det var jättegott.
”¿Queréis tomar postre?” Jag tänker att det inte är ofta man är på nått sånt här ställe, så varför inte? ”¿Qué tenéis?” säger jag och ångrar mig nästan direkt, vet att jag inte har råd.

Men nåja, han kommer med en meny för efterrätterna och jag läser igenom dem. Inte lika chockartade priser, de kostar ”bara” 5-10€. Jag hittar nått som jag tror är äppelpaj och tänker att det älskar jag! Det beställer jag!

In kommer de med den konstigaste äppelpajen jag sett! Det är en tunn kaka med en klick glass och något som liknar ett äpple dränkt i colasås.
Det var gott! Äpplet var bara fejkat, det var en lös äppelstjälk de satt ned i varma äppelklyftor som de satt ihop till ett miniäpple. Det var inte riktigt cola-sås, men nån söt sirap typ.
Kombinationen av varmt äpple med kall glass var perfekt! Och ”pajbotten” var också god!
Glass och äpple på pajbotten

Sen när jag ätit upp kommer camareron tillbaka och frågar om jag var nöjd. Jag sa att det var den bästa efterätt jag ätit (det var det kanske inte riktigt, men god var den!).
Jag tänker efter på vilket kort jag har mest pengar, och om det är tillräckligt… Lite orolig ber jag efter notan.

Han kilar iväg till kassan och kollar, sen till en av vakterna och samtalar med honom, sen tillbaka till mig och säger att jag inte behöver betala. Jag tittar frågande på honom och han förklarar att Jorge, alltså mannen som bjöd in dig, betalar för dig. Jag tänker att jag måste höra fel, jag förstår inte.
”Du var hans gäst här idag och behöver inte betala.” Jag säger att det var väldigt snällt och tackar så mycket för maten. Jag reser mig och tackar vakterna också. Visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än ”Muchas Gracias!”.

Påvägen hem går jag och håller i min ros som jag fick av honom tidigare under kvällen. Så galen kväll! Varför bjöd han mig på middag?

Jag förstår inte hur jag lyckas hamna i så konstiga situationer hela tiden…

Hus i Parque del Retiro

Artonde inlägg

Tog mig nästan en timme att ta mig till det nya hostelet! Var sjukt
varmt ute och drygt med en tung resväska i alla trappor till
tunnelbanorna. Men det var skönt att komma fram!

Fick ett lite större rum nu, med skrivbord och fönster ut! Det tidigare
rummet hade bara ett pyttelitet fönster in i ett trapphus. Här kan
jag öppna och släppa in lite kyla på natten ¡Muy bien!
Skrivbord med min dator, fönster i bakgrunden

Eftersom jag inte har ätit på ett tag så beger mig ut och
rekognoserar det nya området! Inser snabbt att det här inte riktigt
är stället dit man som turist går för att äta. Det liknar ett
affärsdistrikt och många sitter ute och äter i kostym. En blick på
menyerna säger också att det inte är mackor för 1€ som gäller…

Går omkring en stund innan jag hittar en restaurang med
ett luncherbjudande: 10.5€ för förrätt och varmrätt. Går in och
beställer Gazpacho Andaluz och Pescaditos fritos con ensalada. Får
in en jättegod Gazpacho, som bara den gjorde mig mätt! Men sen får
jag in en spännande varmrätt med fyra olika fiskar, ett par
bläckfiskringar och en sjöstjärna! 😀 Gott var det!
Gazpacho

Efter maten gick jag en sväng i Parque del Retiro. Jättevackert och tiden
sprang iväg! Tyvärr sprang den såpass fort så att jag själv blev
tvungen att springa till skolan! Satte på GPSen och sprang/gick
omvartannat 3km till skolan! Har aldrig sprungit i 30 graders värme
tidigare, och gör helst inte om det …
Hus i Parque del Retiro Ruin i Parque del Retiro

I skolan hade jag Fundamentos de Automática, vilket typ motsvarar
reglertekniken i Sverige. Det var första lektionen och läraren gick
igenom lite om kursupplägget innan han började förklara hur man kan
hitta poler i olika system.

Gillar inte hur alla lärare skiter i rasten mitt i
lektionen! Officiellt så är varje lektion 2×50 minuter, med 10
minuters paus i mitten. Men hittills har ingen av de lärare jag
haft nyttjat pausen, utan de pratar på i 110 minuter non-stop istället!
Det är inte så enkelt att vara fokuserad så länge. Speciellt inte
när man, som jag, sitter fast i en spanska-hörövning! Hela mitt liv
har blivit en hörövning i Spanska…

Påvägen hem från skolan stannade jag till på ett gatukök innan jag
kom in i affärsdistriktet för att få en lite billigare middag (7€).
Tyvärr hamnade jag på ett bord bredvid någon liten korkad
kvinnohatande spanjor. Han satt bara och snackade skit hela tiden.
Tyckte synd om de två kvinnor som också satt vid hans bord, varav
en gick därifrån efter ett tag. Hade det varit i Sverige hade jag gått fram till honom och frågat vad hans problem var! Usch för sexism!